Jag får så fruktansvärt mycket frågor om vad jag jobbar med, hur jag fick det jobbet osv. Så här har jag rabblat upp mitt liv ute på jobbmarknaden för er:

Jag är en restaurangtjej från början. Jag har stressen i mitt hjärta. Jag har inge problem att jobba när det är mycket att göra. Jag snarare gillar när det är mycket att göra. Känns som att man jobbar bättre under press. Jämfört med när man bara har lite att göra och tänker ''tar de sen..''. Har jag tex bara två fakturor på en månad kan jag skjuta på dem hur länge som helst. Har jag 5-6 så fakturerar jag snabbare än ni hinner säga CASH.

Så jag började mitt liv med att jobba extra under lunch på en restaurang som hette Levinskys. Jag jobbade 3-4 timmar lördag och söndag. Tjänade 50kr svart i timmen och kände mig som en riktig ritchbitch bland mina vänner där det inte var många som hade börjat jobba extra än… Sen rullade det på i cafevärlden. Ett glasscafe, ett annat cafe som hette La croissant, sen Kaffekoppen i gamla stan och avslutade min karriär på Robertscoffie (som vart cafe Bönan efter något år) i Kungsan.

Vi det här laget är jag 19 år. Då fick Becca jobb på Hells Kitchen men var tvungen att göra klart sin säsong uppe i Ã?re. Så jag hoppade in och ''vickade''. Jag jobbade i servisen där vilket innebar att jag serverade champagne och drinkar på vipborden. Tjänade massa dricks och lärde känna otroligt mycket folk. När Becca kom tillbaka så gick jag över till Laroy och fortsatte i servisen där med olika tjejer som gick om varandra och sen slutade det med att jag körde själv. Sista året tror jag det var.

Några år senare vart jag tillfrågad av Boudal om jag ville börja jobba på Ambassadeur med honom. Vilket jag såklart ville. Hoppade på det tåget för två år sen och är kvar.

Men nästa jobb då. Media! Vet att det är grumligt vad jag gör. Och det är faktiskt lite så det är. Media är så jäkla brett och även om jag är anställd som rekvisitör (en person som har hand om all rekvisita under en inspelning) för ett uppdrag så finns risken att jag gör flera andra saker också. Det är så det är inom media. Man måste jobba väldigt billigt väldigt länge för att komma någonstans. Största tipset är egentligen att skaffa en utbildning, då går det snabbare. Men jag tog den andra vägen. En sommardag när jag var less på livet så mailade jag Calle Schulman och sa att jag ville jobba hos honom. Sagt och gjort. Där var jag i ett år och lärde mig massor samtidigt som jag lärde känna enormt mycket människor. Jag kommer alltid vara tacksam till Hard Hat.

Nu är jag stressad så mer text än så här blir det inte. Hoppas ni är nöjda med informationen?