[email protected]

Har frågat tidigare men tror inte jag fått svar
Vart gör du dina naglar ? E det Shellack?
Javisst, gör schellack på ett ställe som heter Kims Naglar på Linnegatan.

Ta hand om dig sjalv. Nar man har varit med on nagot sa livsforandrande och hemskt ( min pappa hade cancer) sa kan det handa att kroppen gar in in stress / chock, men symptomen kommer 2-4 manader efterat. Jag gick ner i vikt och tappade massor med har. Hade fatt jarnbrist och vitamin brist pga stress. Sa se till att kolla dina blodvarden ( jarn, vitamin D & B etc ) och kop kost tillskott pa vanligt apotek, dom brukar oftast vara battre ( apoteket har strangare kontroller) och billigare and fancy tillskott.
kram till dig och din mamma
Tack! Tar verkligen hand om mig själv. Eller försöker verkligen lyssna pÃ¥ kroppen men sömnen är väldigt sÃ¥där just nu… Och sÃ¥ har det varit sÃ¥ länge jag kan minnas när jag är stressad eller mÃ¥r dÃ¥ligt över nÃ¥got i livet. <3

Kul med frågestund! jag undrar över din ekonomi. Du verkar kunna köpa allt du vill jämt. Dyra väskor, resor, mat, utekvällar mm. Är du ekonomiskt oberoende? Hur mycket tjänar du i månaden?
OJ ekonomiskt oberoende? Nej extremt lÃ¥ngt ifrÃ¥n det. Men jag är ju konsult sÃ¥ jag tjänar väldigt olika beroende pÃ¥ hur mÃ¥nga uppdrag jag fÃ¥r in helt enkelt. Vissa mÃ¥nader fakturerar jag 50k och andra mÃ¥nader fakturera jag 200k. Men sen kan det komma en mÃ¥nad dÃ¥ jag inte har nÃ¥got ”extra” och de jag fÃ¥r in täcker tex bara mina räkningar. SÃ¥ jag mÃ¥ste hela tiden spara undan lite ifall det kommer en mÃ¥nad eller tvÃ¥ utan uppdrag. Som jag tex vet det kommer göra under Juli kanske halva Augusti.

Du är grym!

Kan du inte lista dina bästa resmål?
Jag ÄLSKAR Portofino. Gillar Marbella. Gillar Thailand. Besatt av Muay Thai stället vi var pÃ¥ i vintras. Kommer helt klart Ã¥ka tillbaka dit nu i vinter. Vill verkligen till Portofino i sommar ocksÃ¥… Det är ett sÃ¥ lyxigt lugn där. Allt stänger typ 01? SÃ¥ trevligt. Italien är en favorit överhuvudtaget.

Hur har dina vänner tagit det svåra beskedet? Vet tex att det ibland kan vara svårt för andra närstående också då de inte vet hur de ska ”finnas” för en som behöver stöd efter något då tråkigt.
Ja… Ganska olika. Men de flesta säger bara ”Säg till om jag kan göra nÃ¥got” och det är ju inte sÃ¥ mycket folk kan göra. Men Linnea som bor här i Hökis har hjälpt mig med handling mycket. <3

Hur ser dina sommarplaner ut?
Jag funderar på att åka till Portofino, kan du berätta om det och ge lite tips? Hur tog ni er dit?
Jag har inte gjort nÃ¥gra sommarplaner alls pga jag inte vill Ã¥ka ifrÃ¥n mamma om hon inte är helt fri frÃ¥n cellgifterna och allt det onda hon fortfarande har i kroppen. SÃ¥ det enda jag bokat in är en biljett till Nice den 28 Juni för den 1 Juli gifter sig två kompisar till mig i en by i närheten. Sen om mamma är ”bra” och klarar sig själv sÃ¥ fortsätter jag min semester och förhoppningsvis har jag nÃ¥gra vänner där närheten nÃ¥nstans. Men jag har ingen biljett hem. Men om mamma inte är sig själv än sÃ¥ Ã¥ker jag nog hem där den 2:a eller senast 3:e. Till Portofino tar man taxi frÃ¥n Genova. Ca en timma och kostade ca 1000kr.

Skickar massa styrkekramar och hoppas verkligen att det går bra för din mamma! <3 Själv har jag förlorat en förälder i cancer och hoppas att ingen annan ska få uppleva samma sak (även om det tyvärr är väldigt många som gör det). Hemma hos oss pratade vi inte riktigt om cancern och hur min förälder kände inför cancern (vi pratade såklart om hur hen mådde men inte om själva sjukdomen och oron den för med sig). Det var helt enkelt så fruktansvärt och overkligt att ingen ville ta det i sin mun. Kan ångra lite idag att jag inte pratade mer med min förälder om hur hen kände, oron inför vad som kan komma skall etc. Är detta något som du och din mamma gör? Det kan ju också hänga ihop med att man vill tänka positivt…
Nä vi tänker/pratar inte om ifall hon skulle dö. Hennes cancer upptäcktes väldigt väldigt tidigt och ifall hon skulle få besked av läkaren att den är kvar när de gör det testet om några månader så är det något vi kommer prata om då. Just nu koncentrerar vi oss på att hon ska bli bra efter alla gifter hon fått i sig.

Hej Dasha, jag vill bara säga att jag verkligen lider med dig. Jag går själv genom ett helvete och har en svårt sjuk mamma. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Jag gråter, gråter och är stundtals bara helt stum och apatisk. Går varken att äta eller tänka. Jag undrar hur du klarar av att jobba? Jag blir så himla galen! Får dåligt samvete bara jag jobbar och inte tänker på min lilla mamma. Hur tog du dig igenom jobbet? Nu ligger min mamma på intensiven och är väldigt allvarligt sjuk, så att inte kunna prata med henne och höra hennes röst tär på mig! Jag får panikattacker på kvällarna och klarar nästan inte av att se henne, men när jag inte besöker henne så mår jag bara dåligt. Precis som dig, så har jag också gått ner i vikt och jag spyr varje gång jag ska försöka äta. Det går bara inte. Egentligen har jag kanske ingen direkt fråga utan vill bara säga att jag vet hur det känns??? Nu vet jag inte om du är troende, men jag är kristen dock med en väldigt dålig relation till Gud. Men sen mamma blev sjuk så har jag börjat be och att läsa hoppfulla verser som psalm 91 och psalm 23, och att be Jesus om hjälp, stärker mig faktiskt. För om inte Gud ger mig ett mirakel och hjälper mig, vem kan då göra det?? Jag måste tro på Guds hjälp annars går jag under. Vänliga hälsningar, Sanna
Hej kära Sanna. Jag är jätteledsen för din skull. Jag önskar ingen ska behöva se sina föräldrar sÃ¥här sjuka och svaga… Hjälplösa. Men jag är inte troende. Jag vet inte hur jag klarar ”det”, har väl inte riktigt klarat det än… Men man bara mÃ¥ste ta sig igenom det. HÃ¥lla hoppet uppe och tro pÃ¥ medicinen och att det kommer bli bra. Och angÃ¥ende jobb sÃ¥ jobbar jag lite… Inte alls mycket nu. Jag gjorde det felet i början och tog pÃ¥ mig allt och dÃ¥ var jag precis som du beskriver ett nervvrak. Gick ofta in pÃ¥ toaletten (bÃ¥de hemma eller pÃ¥ ”jobb”) och bet mig i högra knogen sÃ¥ hÃ¥rt jag kunde sÃ¥ jag skulle koncentrera mig pÃ¥ den smärtan istället för den inombords. Men vissa gÃ¥nger har jag bara brustit ut i grÃ¥t och inte alls kunnat hÃ¥lla det inne. Har hänt pÃ¥ ett par möten under denna tid… Jag började skaka och kunde inte hÃ¥lla det inne en gÃ¥ng. Var tvungen att berätta och alla är sÃ¥ förstÃ¥ende sÃ¥klart men jag försökte sÃ¥ gott jag kunde att borsta av mig det sÃ¥ fort det gick för att fortsätta det jobb-mässiga. Ibland har jag även tyckt jobbet gjort att jag för en sekund KAN tänka pÃ¥ annat. Som en pause pÃ¥ nÃ¥got sätt. Sen har jag försökt träffa vänner minst en gÃ¥ng i veckan. För att ta mig ut och skaffa energi av dem för att orka med allt det tunga i livet… Vänner ger ju en sÃ¥ otroligt mycket energi.

Hej Dasha! Detta är nog första gången jag kommenterar en blogg men vill verkligen säga hur duktig och fin du är <3 Kan inte förställa mig vad du går igenom, tusen styrkekramar till dig.
Jag har faktiskt en fråga till dig också. Du är en sån jäkla power kvinna och kör ditt eget race vilket jag inspireras sjukt mycket av. Som den ADHD-människa jag är så har jag ständigt hundra miljoner tankar om vad jag själv vill göra och kan ligga vaken flera gånger i veckan med företags-ideér och liknande. Så nu min praktiska fråga; när du har startat eget, hur kommer du liksom till skott!? Vad är första steget? (självklart har jag skrivit ner tusen businessplans och liknande, men menar mer hur du går från bara en idé på papper till verklighet?
Du är bäst! Kram!
TACK för dina fina ord! Jo men du måste starta ett bolag. Det kostar 50.000kr att starta ett AB. Men de pengarna får du använda inom bolaget. Finns en bra guide här: http://www.bolagsverket.se/ll/lattlast/starta-1.3170 in och kika. Och framför allt, starta ett om du känner att du har en bra ide. Vet du hur många genialiska idéer som ligger begravda på kyrkogården för att människor inte vågade?

Hej Dasha, ingen direkt fråga men kör på ändå.

Blev otroligt berörd av inlägget om din mamma. Rev upp gamla sår för mig från är min mamma var sjuk i bröstcancer 2009. Jag var bara 12 år vid tiden, vilket redan var en jobbig ålder med all förvirring och osäkerhet som kommer med tonåren. Kommer ihåg hur extremt tufft det var att se min lilla mamma så otroligt skör och svag. Min mamma, som alltid varit min starka klippa och trygga punkt. Det vände verkligen upp och ner på tillvaron och jag kommer ihåg hur rädd jag var, för allt jag någonsin hört om cancer var hur vänners och bekantas anhöriga gått bort i den hemska sjukdomen.

Min familj hade tu, då mamma klarade sig ur sjukdomen, efter ett bortopererat bröst och månader av cellgifter. Det var ett helvete, och kan inte ens försöka föreställa mig hur det var för min stackars mamma. Idag när jag ser tillbaka på det året, som utan tvekan är det värsta i mitt liv, inser jag att den erfarenheten fått mig att uppskatta min mamma ännu mer – vilket jag innan aldrig trott var omöjligt. Hur svårt det än är att vara med om att ens egen kött och blod går igenom något så hemskt och fruktansvärt, så har det fått mig att inse hur otroligt jävla stark en mamma kan vara. Det som fick oss att klara oss igenom tiden var att prata om det otäcka, prata om våra rädslor och hela tiden prata om de olika stegen som ledde till att mamma skulle bli bättre.

Hoppas innerligt att din mamma blir bättre snart, och att ni tillsammans tar er igenom denna hemska sjukdom. Våra mammor är så himla starka, och våra främsta förebilder i livet. Aldrig kan man underskatta styrkan hos en mamma – glöm inte det! <3

 Nä jag vet… Vi pratar mycket om vad hon gÃ¥r igenom. Jag har varit med pÃ¥ varenda en behandling och vartenda läkarbesök sÃ¥ jag är lika insatt som hon i hennes sjukdom. Vi pratar dagligen om hur hon mÃ¥r och vad som känns bättre och vad som inte alls verkar vara pÃ¥ bättringsvägen. Jag lagar ju all mat till henne och hon gÃ¥r pÃ¥ en super specialkost dÃ¥ de mer eller mindre bränt sönder hela hennes mage och alla tarmar som nu försöker läka… <33

Chips elr godis?
CHIPS om jag är bakis men godis och choklad om jag har pms eller är ledsen. Hehe.
Myskväll eller utekväll?
Helst av allt middag hemma med mycket vin och mycket mat och många vänner. Men mycket heller myskväll än en blöt utekväll på nattklubb. Men jag gillar ju att äta på restaurang. Men jag älskar att laga mat och ha gäster hemma hos mig på middag. Så något mittemellan? Får jag svara så? 🙂
Restaurang elr hemlagat?
Hehe aha såg detta nu. Men svaret framkommer väl där uppe.
Fisk elr kött?
Fisk!
Känner du en stress av att hinna få barn?
Absolut inte stress. Men jag har ju varit sugen pÃ¥ barn ett tag. Men samtidigt är jag inte sugen pÃ¥ att ”bara ha ett barn” – själv. Jag vill ju ha barn med en man som jag vill bilda en familj med. Annars hade jag ju bara blivit gravid med mitt ex eller ex:et innan det, om jag känt mig stressad. Vi tjejer kan ju faktiskt bestämma sÃ¥dant helt själva om vi vill. Men tills dess har jag väldigt tur som har sÃ¥ mÃ¥nga kompisar som har ungar jag älskar sÃ¥ mycket!

Dejtar du någon nu?
<3

Inatt var en dålig natt. Jag vaknade strax innan 05 och var orolig i hela kroppen. Gick upp och yogade lite. Försökte meditera men var näst intill omöjligt. Mycket tankar och oro som florerade i huvudet när jag försökte få ordning på dem. Ibland är det lättare att stänga av och sortera upp dem men nu ballade de ur fullständigt. Gav upp efter ett tag. Gjorde en macka med keso, färsk basilika och tomat och sen la jag mig i sängen igen. Kollade på klockan en sista gång vid 08 och somnade som tur var om.

Idag har jag inte gjort mÃ¥nga knop alls… Kände mig stel och helt fel i kroppen när jag vaknade andra gÃ¥ngen vid halv tio och försökte stretcha lite men kände mig nästan grinig pÃ¥ kroppen? Kroppen ville helt klart inte samarbeta med mig men istället för att ge upp bokade jag in en yogamassage till klockan tre idag. Hoppas det blir ordning och reda pÃ¥ torpet efter det.

Ska vi köra frågestund kanske?

Längesen nu. Jag älskar ju att besvara era frÃ¥gor. Svarar gärna pÃ¥ om cancern och om hur livet är nu. Men var snälla, jag är väldigt skör… Ställ frÃ¥gorna under detta inlägg sÃ¥ svarar jag ikväll!

Puss då <3.

Vet ni vad det näst finaste är med att ha en blogg (det finaste är ni läsare, såklart)?

Det är att jag kan se exakt vad jag gjorde för ett år sedan. Och två, tre fyra tillbaka till tio år har jag nog. Men exakt för ett år sedan la jag upp ett gäng favoritbilder från mobilen. Blev helt gråtig nu när jag trillade över dem.

Kolla in det inlägget HÄR.