Jag är väldigt trogen mina vänner.
Om de säger något så tror jag på dem tills motsattsen bevisats. Jag skulle inte ifrågesätta om någon säger att en annan människa är en sugig människa tex. Ett exempel är en bekant som hade bjudit massor av sina vänner på min väns krog. Hon hade fått lite fria händer och gått bananz med det. Ni vet när man missbrukar ett förtroende osv. Då de va väldigt arga på henne, sparkade henne såklart och så va det väldigt dålig stämning. Jag känner inte henne som vän utan verkligen som en ytlig bekant som jag hälsar på ute på krogen och är kompis med på facebook.
Men är det konstigt då att jag utvecklar någon form av obehag mot den här människan? Jag kanske är för trogen mina vänner? För när allt detta hände kände jag ju ''Men usch. Henne vill inte beblandas med'' och så automatiskt utvecklade en distans. Så när hon kom fram och ville hänga på krogen drog jag mig undan.
Men sen så gick det några veckor. Så började den här chefen (min vän) och hans kollegor att synas ute med henne igen. Då känner man sig ju snopen? Gör man inte det?
Jag skulle personligen aldrig gå och snacka så mycket skit om någon som jag bara var ovän med. Snackar man skit så är det ju för att det är sanning. För att den här människan faktiskt gjort något riktigt illa, så pass illa (i mina ögon) att man aldrig kommer umgås med den igen. Om jag och Forni skulle bråka skulle jag inte för något i hela världen gå runt och säga att hon är dum i huvudet, en dålig människa osv. Det är ju ologiskt och jättetaskigt.
Om man får säga detta utan att verka allt för självgod så skulle jag kalla mig väldigt lojal. Säger någon (som jag anser vara en vän till mig) att någon människa behandlat den illa skulle jag inte vilja vara kompis med den människan för jag tror på min vän. Jag tror på att hon är dum i huvudet osv.
Blir bara så fel när alla andra inte tänker som mig… Vad ska jag göra?
