Hittade det här inlägget i min gamla blogg och det är ca 4 år gammalt. Minns denna kväll. Minns vad som hade hänt. Hur stor grej det var då, jämfört med nu. Underligt det är. Hur något kan göra så himla ont och sen dövas med tiden. Lika underligt när man kan lyssna på en låt och inte vilja klösa ut hjärtat. En låt som man gråtit till. En låt som man visste skulle framkalla den där känslan. Som man nu kan lyssna på och bara tycka den är fin.