Igår var min lilla prinsessa här på middag. Jag lagade kött med rotfrukter i ugn som jag strödde sesamfrön över innan servering. Och en sås på Smetana (blandning mellan creme fraise och gräddfil), soja och tryffelolja.
För ovanlighetens skull kom vi in på vårt favoritämne, k ä r l e k.
Igår kom vi fram till att vi är väldigt olika när det kommer till denna grej. Den ena är synisk och tänker att det är bättre att avsluta allt innan man blir sårad om man känner att han inte är på samma nivå som en själv medans den andra sa ''jag kör alltid tills det går i kras''.
Hur gör ni? Vad tycker ni?
Om man träffar någon som inte verkar helt hundra. Stannar du kvar och kämpar? Krigar du för honom då eller har du inställningen att ''jag tänker inte kämpa, är det rätt så är det lätt'' (=EGENTLIGEN ''jag lägger hellre ner nu och blir lite ledsen än att bli riktigt sårad om några månader'')
Finns såklart inget rätt eller fel i det här ämnet men jag är väldigt nyfiken på hur ni tänker. Hur skulle ni göra?
puss mina små älsklingar.
For the reason that the admin of this site is working, no uncertainty very quickly it will be renowned, due to its quality contents. kcal news live stream
I really like reading through a post that can make men and women think. Also, thank you for allowing me to comment! https://freehorseracingtv.com/live2/
Great post Thank you. I look forward to the continuation. izmir evden eve nakliyat merkit
For the reason that the admin of this site is working, no uncertainty very quickly it will be renowned, due to its quality contents. wgn news live streaming
You have noted very interesting details! ps decent web site.
innan jag fick mitt hjärta krossat av min första kärlek så var jag tjejen som stannade kvar och kämpade. jag vågade satsa. all in liksom. efter att Han krossade mitt hjärta har jag blivit jävligt försiktig med just det. mitt hjärta. varför ödsla tid på någon som ändå kommer göra mig besviken och ändå aldrig bli lika fantastisk och underbar som Han var?
Blir jag kär så blir jag kär pang bong. Men är det för svårt så struntar jag i det. Jag gjorde precis slut med min kille som jag varit tillsammans med i ett år. Långdistans, vilket sög. För det första var jag superkär(är fortfarande det om jag skulle träffa honom), så jag såg inte hans brister. Och när jag upptäckte bristerna så undrade jag varför jag spenderat ett år åt denna kille? Speciellt när det stått andra där. Men måste man jaga killen exempelvis då tror jag inte att det är rätt.
Jag är nog något mellanting, men lite mer åt det syniska hållet.
Jag tycker att jag på äldre dagar blivit mer cynisk. Idag avslutar jag allt som inte känns helt hundra. Min tid och mitt välmående är för viktigt för att slösas på någon som inte vill ha det eller inte möter mig. Mitt senaste förhållande, på 5 år kämpade jag mig blå för, jag vände mig ut och in och det var blod, svett och tårar innan jag gav upp. Så det beror väl helt på vad det gäller för sorts förhållande och vilken kille det är. 5 år kände jag var värt att kämpa lite för men nu skulle jag inte göra några större ansträngningar om det inte fanns något som mötte på andra sidan.
Beror på vad som menas med att ”kämpa”. Min nuvarande pojkvän och jag hade det knappast lätt i början, upp och ner. Och då var vi inte ens tillsammans. Men jag kände alltid att vi var på samma nivå och det fick mig att utstå dalarna. Med mitt ex kände jag dock alltid att han var lite i överläge, dock hakade jag fast och hoppades på att han skulle förändras för min skull. Slutade med att han var otrogen, såklart. Men sen är ju din gode vän Erik Martling och Linn Asplund ett exempel på att ”kämpa” för killen kan sluta fint:)
Jag kämpar in i det sista. Alltid gjort och kommer alltid göra det tror jag. Oavsett hur sårad jag blir kan jag inte sluta hoppas…
Jag kämpar. I put my self out there och fortsätter tills jag tillslut ligger på marken.
Jag tillhör alltid den syniska, bättre att dra av plåstret liksom. Det som kanske förstör också, i mitt senaste förhållande fick jag höra att min stolthet förstörde allt. Det kan jag ångra lite idag dock är jag arg på mig själv att jag inte avslutade förhållandet innan det gick i kras. Den gången gjorde jag tvärtemot mig själv.