Den här morgonen började jag med att skicka ”<3" på sms till folk i mitt liv. Singlarna dock.
Nu ska vi till mormors grav och sen träffa min kusin och sen är det shopping-day.
–
Att skriva en infotext som sig själv måste vara det svåraste någonsin. Så jag bestämde mig för att stapla upp de nämnvärda detaljerna om mig:
– Recept
Under fliken recept blandar jag högt och lågt. Allt från godaste smörgåspåläggen till chiligryta.
– Kärlek
För att det är världens härligaste grej.
– Dagens outfit
Lägger jag mycket mer tid på än vad jag tycker är värt men mest för att jag vet att ni uppskattar det.
– Vill du kontakta mig?
Idag fyller min mamma år så vi har spenderat hela dagen på ett ställe som heter ”Sanduny”. Det är en rysk bastu eller Banja som det heter. Bästa vi vet. Jag har precis fått en massage-skrubb som jag tror djävulen uppfann. Känns som jag gått mer två kilo pga alla lager hud jag tappat. Men det är nice för känns himmelskt nu i efterhand.
Tyvärr blir det inga fler bilder eftersom alla är nakna och det skulle då bli dålig stämning om jag tog upp mobilen.
Igår kom den här låten på i mina hörlurar och jag slogs tillbaka i tiden ca 15 år. Jag minns det nästan som igår. Jag var på en vän till familjensfödelsedags-''disco'', som det hette på den tiden. Minns inte om vi var tio eller tolv men jag minns att efter någon timme släckte vi ner helt och så hade vi endast en ''siren''-lampa som snurrade i ett hörn och ljuset från den var orange. Vi dansade och lekte limbo. Som sista låt bestämde någon tjej jag inte kände att det skulle vara en tryckare och så satte de på den låten. Han som hade festen var jag kär i. Och när han med blygsamma steg, i sina skateskor, kom fram till mig och frågade om jag ville dansa med honom fick jag inte fram några ord. Så stod vi där, under den orange:a lampan och snurrade runt som två stela pinnar. När han efter halva låten skulle spela tuff och la ena handen på min rumpa minns jag att mitt hjärta hoppade över ett slag. Sen följde det några veckor där jag skrev kärleksbrev på gammal hederligt brevpapper och skickade på posten till honom och telefonsamtal där vi pratade om ingenting och så minns jag en gång när jag gick fram till mamma som stod i köket och frågade hur många timmar det tog att cykla från Hökarängen till Täby. När hon sa att det var omöjligt blev jag arg på henne och sa att ingenting var faktiskt omöjligt när det kom till kärlek och smällde igen dörren till mitt rum. Vi var ihop i tre långa veckor. Sen vet jag inte vad som hände. Men vi känner fortfarande varandra! Våra föräldrar är jättenära vänner och jag springer in i honom då och då.