I helgen har jag än en gång diskuterat ämnet kärlek. Vi har pratat om avslut. Vilket avslut är egentligen värst? Ã?r det när man skriker på varandra tills man inte har någon röst kvar? När man stormar ut och gråter så mycket att man måste kippa efter luft? Eller är det när det inte är någon som helst drama. När man bara avslutar för att det var dags. För att det inte är rätt i livet just nu. Eller för att den ena inte känner lika starkt som den andra gör?
Jag kan inte riktigt bestämma mig. Jag är en väldigt känslosam person. Vilket per automatik gör att man blir ganska dramatisk av sig. Det ligger i min natur att gråta och skrika. Men ändå känner jag att jag tagit ett riktigt stort chillpill mina senaste ''avslut''. Jag har inte alls gråtit ögonen ur mig och legat sömnlös i flera nätter. Men det betyder inte att det kanske inte gör ont. För det har det verkligen gjort ett par gånger… Nu snöade jag in mig på ett helt annat ämne. Ont i hjärtat, det kan man älta om en annan gång.
Tror nog de tysta avsluten är de värsta. När det inte är sagt rakt ut. Utan man bara vet. I det tysta.
Some really excellent info, I look forward to the continuation. gulfstream park en vivo live
Very nice blog post. I definitely love this site. Stick with it! https://freehorseracingtv.com/live2/
It’s nice to see the best quality content from such sites. https://freehorseracingtv.com/live2/
Wonderful post! We will be linking to this great article on our site. Keep up the great writing https://farmasiucretsizuyelik.com/
There is some nice and utilitarian information on this site https://yoykem.com.tr/
Excellent article! We will be linking to this particularly great article on our website. Keep up the good writing. ary live news
Very nice blog post. I definitely love this site. Stick with it!
I feel you. tystnaden kan vara hjärtskärande. älskar din frisyr by the way. 80-tal på ett ruskigt coolt sätt!
de värsta avslutet är när man inte får något avslut.
såhär: http://gockas.blogg.se/images/2012/the-only-truly-painful-goodbyes-are-the-ones-that-are-never-said-and-never-explained_191996892.png
När jag och min första pojkvän gjorde slut så var det något jag hade väntat på i evigheter men inte vågat ta mig mod till att riktigt göra, som du skrev vi fanns bara inte där längre. Sen skulle han flytta till en annan stad och då blev det som den grejen som gjorde att våran relation tog slut, medians det egentligen fanns en massa att säga. �ven när jag tänker på det idag blir jag ledsen, han var värd ett riktigt avslut med skrik, gråt och allt vad det nu innebär.
Grym e du Dasha!
Uppbrottskänslor och -ord är färskvara, måste ut i sitt aktuella sammanhang. Hellre skrik och bråk än en förbittrad tystnad och anklagande blick.
Någon som bryter upp från dig får vi köra skallröntgen på.
mmmmmmmmmmm dasha mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm dasha