Det var en både jobbig och skön söndag. Började med att gå upp och städa gården och lägenheten efter kräftisen. Så kom Molly förbi och vi åt Mcdonalds. Så låg vi på mitt vardagsrumsgolv och pratade skit i några timmar. Ni vet när det är dösnack. Vi prata om allt och ingenting. 

Helt plötsligt hade det börjat pipa i min väska. Jag fattade ingenting?! Sprang och kollade och då upptäckte jag att där låg en iphone. Och så kom det tillbaka till mig… Jag hade ju hittat en Iphone natten innan och sagt till killen som ringde att jag bodde på Kungsholmen och att han kunde komma och hämta den när han ville under dagen. Så nu var han på väg. Han tog med sig en ”goodiebag” som han kallde det för. Jag blev mest glad för vinet! Det var väldigt trevligt av honom. 

Vid 17-tiden åkte Molly hem. Då hamna jag i en dipp. Kändes tomt och ensamt och så ville jag gråta. Youtube:ade på så mycket sorgligt jag bara kunde hitta. 

(Shit. Högg till i hela kroppen när jag tänkte på det sorgligaste klippet precis.)

Anyway… Jag grät och grät och grät som om det inte fanns någon morgondag i flera timmar – åt youtubeklipp. Tack Youtube. Så bestämde jag mig för äta en trevlig söndagsmiddag med mig själv. Gick ner på affären och funderade länge… Blev charkisar. Testade två olika pata negra. En för 150kr/k och en för 250kr/k. Den dyraste var tusen gånger godare. Mathilda kom förbi och drack lite te. Där satt vi på balkongen och pratade om hästar i några timmar. Då kändes livet väldigt mycket lättare och efter att vi kramats godnatt så somnade jag nog högst tio minuter senare.