oroar du dig ofta för framtiden? Om inte,har du något knep för hur man lever i nuet & inte glömmer bort att njuta.
Jag oroar mig inte för framtiden.. Men ibland skrämmer den mig. Jag blir rädd och tänker ”men tänk om” och så stressar jag upp mig och jag tror det är hälsosamt att tänka på framtiden så man inte glömmer brt att det faktiskt finns en morgondag också. Men sen kommer det stunder som är fantastiska då brukar jag alltid säga till den/dem jag är med ”Känner ni? Den här studen är perfekt. Jag skulle inte byta bort den för något i hela världen”. För då vet jag att både jag och de i mitt sällskap inte kommer glömma den i första hand.
| Några roliga inredningstips? Har också nyss skaffat ny lägenhet men tycker det är en djungel att välja möbler/inredning |
Men det ÄR en djungel. Jag är livrädd hela tiden. Så fort jag köpt något är jag jätte rädd att jag köpt något som inte passar. Men jag tänker samtidigt… Att man inte får haka upp sig på materiella saker på det sättet. Alltså, missförstå mig inte. Jag älskar verkligen saker. Men man får inte bli ledsen över saker. Om de går sönder osv. Det är ändå bara saker. Och nån dag kommer man tröttna på dem ändå.
Läste devote artikeln om dig och att du hade tjugo riktigt nära vänner, undrade vem dina allra bästa vänner var och varför just de? Diggar ärligheten i din bloggy enormt puss
Mina allra närmaste är väl Becca, Michaela, Boudal. Becca för hon är den mysigaste och snällaste av dem alla. Hon är några år äldre än mig och alltid tagit hand om mig. Hon är min vapendragare 4ever. Det är jag och hon. Michaela för att hon har lärt mig så himla mycket. Jag känner att jag blivit en bättre människa sen hon kom in i mitt liv. Tex det med materiella ting i förra frågan! Fått av henne. Boudal för att han är en så fin människa ända in i själen. Även fast han är slarvig och inte tänker sig för ibland så är han genomgod ända in i benmärgen. Det finns inget ont i honom. Älskar dessa människor mer än livet.
|
Vad heter din mamma?
Vad har format dig i livet? Människor i mitt liv. Förmodligen min relation till min pappa också. Men kan inte säga om det är till det posetiva eller negativa. Är du stolt över att va rysk? Typ att du känner dig hemma där? Känner samhörighet med ryska karaktärsdrag? Jag har massa ryska drag. Älskar glitter och saltgurka och blir alltid retad för det. Jag är super stolt över att vara ryska! Älskar mitt namn tex. Men allt detta skämdes jag för när jag var liten ska ni veta. Det är svårt att vara liten och inte vara som alla andra. Men för er som är yngre och läser detta! DET BLIR BÄTTRE! Känner du dig mer svensk än rysk? Alltså ser du dig som att du är invandrad? Hm… Svpr fråga. Jag känner mig både och. För jag har ju bott här i 22år, jag tänker på svenska. Men jag känner mig rysk också.
Hm.. Jag tror på att livet blir vad man gör det till. Jag älskar att leva och jag älskar allt livet har att erbjuda. Har du kontakt med någon du gick gymnasiet med? Högstadiet? Japp! Två av mina närmaste vänner är Linnea och Molly. Dem har jag kännt sen högstadiet. Vi träffas inte dagligen men vi hörs i alla fall flera gånger i veckan och jag räknar fortfarande dem som mina närmaste vänner.
Hur var du i skolan? Populär/ vilken sorts grupp var du del av? Hehe. I skolan var jag inte den gulligaste tjejen. Ganska kaxig osv… Skulle varit mycket snällare mot lärarna ifall jag fick göra om det. Älskar dig och din blogg Jag älskar dig. |
|
Först och främst, jag är starkt imponerad på dig och din blogg, du ska veta att du inspirerar ♥ du är äkta. Hm.. Kris har man väl lite då och då. Men man får se till att inte göra av mer med pengar än man har helt enkelt. Ibland får man hoppa en resturangkväll med tjejerna för att man helt enkelt inte har råd. Jag lägger ingen budget. Vet inte ens hur man ska göra det. Men har jag inte råd med något så gör jag inte det. Mina tyngsta utgifter är mat på krogen och taxi. Unnar mig för mycket taxi. Sen undrar jag även står du Petra Tunegården nära? Räknar du henne som en av dina bästa vänner? Ja Petra är definivt en av mina närmaste vänner! För mina bästisar skulle jag gå över lik för. Skulle dö och döda för dem. Och framför mina närmaste vänner gör jag allt såklart. Både skrika, gråta, rapa och allt det andra du skrev…. heheh :ppPpPpp
Ett önskemål är även ett inlägg om fyllehistorier, alltid lika roligt och underbart!! I somras när jag jobbade på sista festivalen i Östersund, Storsjöyran. Så raggar en kille upp mig. Vi spenderar två nätter ihop på mitt hotellrum sen säger han att han ska ha semester i 3 veckor till och erbjuder sig att följa med till Stockholm för att hjälpa mig att flytta som jag skulle göra dagen efter. När vi vaknar lite nyktrare så är det fortfarande on. Så jag berättar för Kim och Linda att han ska följa med ner till Stockholm. Vilket han gör. Hjälper mig att packa in hela lägenheten och sen packa upp en del. Hänger upp mina lampor i nya lägenheten och så spendrar vi några dagar ihop här i storstaden och sen åkte han hem. Vi har hörts lite efter det men han bor ändå i Göteborg osv. Men det var väl en rolig fyllehistoria? De som känner mig vet att det roligaste jag vet är att vara impulsiv och att vara spontan. |
|
Kan du känna sorg på ett dansgolv? Liksom att vafan är meningen egentligen. Eller är det endast förknippat med lycka för dig? Absolut inte. Ibland kan jag känna ”fan vad less jag är”. Eller om man är ledsen så känns vilker dansgolv som helst som världens sugigaste plats. Men när jag känner så brukar jag alltid dra hem. Eller hälla ner mig så jag tycker det är kul. Vistas bara på dansgolv när jag är glad, egentligen. |
|
Vad tycker du om/hur ser du på michaelas ångest eller vad man ska kalla det, tycker du hon är jobbig, kan du känna igen dig, allmänt vad tycker du? Känner igen mig själv så mycket i Michaela så hade varit intressant att veta vad folk runt omkring tycker utan att fråga mina egna vänner. Vad menar du med ångest? Tycker inte Michaela har haft den sortens ångest du syftar på på över ett år. Förmodligen ännu längre. Men det är självklart jag inte tycker hon är jobbig. Och jag har inte reflekterat över det på det sättet. Förmodligen för att det inte är normalt att tycka att ens bästis är jobbig om hon mår dåligt. Snarare att jag blir ledsen och inte mår lika bra själv av att se henne må dåligt… Mer åt det hållet.
Hur många har du legat med? Haha. Näe du… Hur många har du varit på riktigt kär i? Så kär så att hjärtat nästan gick sönder när det väl tog slut. (min egentliga fråga är väl – kan man bli så där riktigt riktigt kär igen, efter att ha varit det och fått det taget ifrån sig en gång tidigare?) Två gånger tror jag. Eller tre tror jag. Men det finns olika sorts kärlek. Den här kärleken där man är kär i någon som inte riktigt vill ha en tillbaka på samma sätt eller den kärleken där man vill ha varandra lika mycket men kärleken bara tar slut. Men det är klart man kan bli kär igen. Herregud. Att du ens frågar det. SJÄLVKLART kan man det. Vill typ säga att jag älskar dig men känns väl lite konstigt egentligen, men med handen på hjärtat så är det så det känns ibland när jag läser din eller michaelas bloggar. men jag tror att jag är kär i era liv. Och kanske lite i er också. Hehe. Fin du är. |
