Hej mina små älsklingar.

Jag är ledsen att jag bara försvunnit. Men jag har varit sjuk och sen har jag varit ur balans. Jag har helt enkelt inte varit mig själv. Igår var en helt surrealistisk kväll. Vi dansade i mjukisar i vardagsrummet. Grät och skrattade och drack rödvin istället för att äta middag.

Jag har hållit honom utanför bloggen medvetet. Både på hans önskan och för att skydda mig. Oss!

Men det går ju inte att lura er… Små detektiver är vad ni är. Vissa sniffade upp hans namn också. Hoppas verkligen ni kan respektera honom och mig och inte skriva det i kommentarsfältet mer.

Vi träffas inte längre i alla fall. Väldigt odramatiskt beslut. Vi var på helt olika nivåer i livet helt enkelt. Vilket är väldigt sorgligt. För han är en underbar kille. Väldigt fin på väldigt många olika plan.

När jag vaknade imorse så såg man knappt mina ögon bakom ögonlocken. Pga de va så svullna och så röda. My god vad ont det gör. Men jag vet att ni vet det. Alla har sina sorger…

Men man får aldrig glömma att är det meningen för oss så kommer vi hitta tillbaka. Och gör vi inte det så var det inte meningen. Men livet går vidare. Det SUGER. Men det är så man får tänka. Man får inte gräva ner sig, no matter what.