Här sitter han. Busungen Harley!

Antar de flesta av er är bekanta med honom. Men för er som inte är det är detta min bästis Beccas barn (och hennes gulliga killes Josefs).

Var lite barnvakt åt honom i helgen. Så när jag står och fixar i badrummet hör jag att det blir tyst. Inget slängs i golvet och vad man hört av folk med barn så betyder detta att något är jävligt fel. 

Så jag rusar ut ur badrummet och springer in i vardagsrummet – ingen där. 

Springer in i garderoben – ingen där..?

Sovrummet likaså. Nu börjar jag bli riktigt stressad! Har en obehaglig känsla i kroppen.

Springer ett varv till. 

Vardagsrummet – badrummet – sovrummet – garderoben 

INGEN JÄVLA STANS ÄR HAN! 

Jag ropar inte längre utan nu skriker jag: 

”HARLEY!!!!!!!!!!!!!!!!” 

Och springer in i sovrummet och kollar under sängen så hör jag något i garderoben, springer dit och då hoppar han fram (på ostadiga ben så han halkar till och ramlar pladask framför mig) och jag skriker till,

ett typiskt tjejskrik – för han skrämmer ju mig!

Hoppar fram, bakom en dörr!

Jag är ju rädd och skriker och han snubblar och han blir

Så. Rädd. För mitt skrik…

…så han börjar gråta. 

Men när vi båda lugnat ner oss och var på samma nivå så gömde han sig massa gånger och jag låtsades leta efter honom i alla andra rum. Men det var skönt att veta vart jag hade honom. 

Hur gullig är han när han sitter där förövrigt? <3