Eller okej jag får lite skylla mig själv.
Egentligen inte för MITT ÄR MITT och ditt är ditt. Fick i alla fall jag lära mig redan på dagis.
Anledningen till varför jag får ”skylla mig själv” är för att jag gick på det äldsta knepet i boken:
Jag och Dina (våran nya praktikant!) går av tunnelbanan och när vi gör det så nämner hon två stycken som såg så himla sura ut på mig. Jag tittar på henne som ett frågetecken och då säger hon:
– ”Ja men den ena puttade tom dig så den andra ramlade över dig!!”
Samma sekund som hon säger detta så minns jag denna incident vilket jag uppfattade som tumult vid avgång på en trång vagn
men SKRIKER RAKT UT för känner med händerna i fickan och förstår direkt att jag åkt på det äldsta tricket i boken.
En person puttar och den andra ”tar emot”. Så man lägger märke till den ”dumma” och inte den ”snälla” som tar emot den när den är den egentligen plockar mobilen.
Man blir bara så less. Och ledsen. Ens mobil. Min nya mobil med sitt nya fina skal. 🙁
RIP