Jag tycker det är många som är rädda för döden. Jag har ingen direkt dödslängtan. Jag är intresserad av hur mitt liv kommer utveckla sig. Men jag är verkligen 0% rädd för att dö. Skulle det vara så att jag skulle dö imorgon skulle det givetvis inte vara något kul men jag är inte rädd. Jag är så himla okej med döden. Tror någonstans att det inte bara blir svart och tar slut. Det kan det inte göra.

Men däremot är jag livrädd för att bli ensam. Att leva ensam. Att hela mitt liv kommer gå ut på karriär och jag kommer vakan upp en dag mitt i livet så är jag 45 år. Ogift. Inga barn och då är det försent. Och att jag ”ge upp” och bara vara ensam. Finna mig i at vara ensam.

Ensam.

Det ordet ger mig kväljningar. Jag blir nästan yr bara av tanken.

Ska jag inte laga mat till någon? Eller ta hand om någon? Det är ju det mysigaste jag vet. Herregud. Blev så stressad nu. Nu gräver jag ner mig i jobb. Puss hej.