Good post! We will be linking to this particularly great post on our site. Keep up the great writing horse racing live stream

Jag är verkligen så ledsen för din skull. Det är hemskt att förlora sin familjemedlem. Vår två år gamla hund blev akut sjuk för 1,5 år sedan och i ungefär 6 månader kämpade vi för att hålla henne vid liv men tillslut gick det inte längre. Jag höll i henne när hon somnade in och det var fruktansvärt men samtidigt hade jag aldrig kunna gjort det på något annat sätt. Jag var i alla fall med henne till slutet.

Fy så tråkigt att höra.. 🙁 Även om allas sorg är deras egen, såklart, så kan jag ändå relatera till hur du känner. I somras var min tollare på 7 år tvungen att avlivas – alldeles för ung – pga akut njursvikt. Jätteoväntat och kom som en stor chock. Jag fick henne som valp på min 12-års dag och hon har bokstavligt talat varit bredvid min sida hela min tonårstid. Precis som alla hundar är så var hon en ständigt trogen följeslagare. Min bästavän, faktiskt. Jag valde att följa med till djursjukhuset när hon skulle avlivas och hon fick somna in i mina armar. Det låter självklart jättedramatiskt och sorgligt, vilket det var, men det kändes faktiskt även som det enda rätta. Men det betyder inte att det är det rätta för alla, det var bara det som personligen kändes bäst för MIG. Det är viktigt att komma ihåg. Du ska absolut inte känna någon press på att du måste göra som jag eller som någon annan heller för den delen, utan du ska endast göra det som känns bäst för dig själv! Du sviker inte din hund för att du väljer att inte vara med. Det var sjukt jobbigt, men jag kände personligen att födelarna vägde över nackdelarna. Är oerhört glad idag över att jag valde som jag gjorde. En sista sak bara; mitt i all smärta så BLIR det lättare med tiden. Det känns omöjligt i början, det gör det, och även om saknaden sköljer över en som en våg vid vissa tidpunkter, så lär man sig att leva med det. Man har kvar alla fina minnen och kan le åt dem med glädje tillsammans med sin familj & sina vänner! En eventuellt ny hund behöver inte heller ersätta den tidigare, men istället fortsätta den kärlek man tidigare känt. Stay strong, Dasha! Jag skickar massor av varma kramar och tänker lite extra på dig <3

Hej Dasha. Jag beklagar verkligen, att ta beslutet att ta bort sin fyrbenta familjemedlem är så svårt. Man kan aldrig förbereda sig för det. Jag kan inte det i alla fall. I våras tog jag bort en av mina hundar som jag levt med i 15 år (jag är 20). Även fast jag vetat att vi skulle vara tvungna att ta bort henne under en längre tid så när dagen väl kom var det som att någon slog en i magen så man tappar luften. Jag har varit med om de flera gånger (min mamma har en kennel) och tyvärr så blir det aldrig enklare och det går aldrig att förbereda sig för en sån sak.
Men det du måste fokusera på är det positiva! Alla minnen ni har tillsammans och att hon inte kommer lida något mer. Jag tror iaf stenhårt på att det finns en hundhimmel och det gör de mycket enklare för mig. Du är grym!

Glömde skriva i min tidigare kommentar nyss att du kommer (förmodligen) ångra dig om du inte är med hos veterinären. Tänk på att du & din mamma är eran hunds trygghet i hennes liv, hon är trygg med er. Var med är mitt tips. Jag var med när min katt fick somna in. Det är förjävligt, men du vill inte, inte ha varit där. Då kommer du förmodligen ångra dig. Det värsta var att gå därifrån. Det suger, men det är mitt tips: var med.

Det går inte att förbereda sig alls inför detta tyvärr. Min katt som blev 16 år avlivades för några år sen. Hade haft henne sen jag var 7 år gammal = inget minne från livet innan jag hade henne. Hon var min trygghet i livet & fanns alltid där som en tröst när man var ledsen. Det ÄR tufft, men det blir bättre! Du kommer påminnas om henne eftersom du har din andra hund kvar, men tänk såhär: eftersom det är hennes valp så kommer du ha kvar så mycket i henne genom din andra hund som fortfarande är i livet.

Det värsta med att skaffa husdjur är att de försvinner tids nog. Men livet går vidare & det blir bättre, men det kan endast tiden avgöra. Tufft beslut men det är tyvärr det ända rätta när ett djur lider. Styrkekramar till dig! <3

Hej dasha! Blir så ledsen av detta inlägg har också varit med om att förlora en familjemedlem (i form av djur) efter tio år tillsammans. Det var fyra år sedan nu men går inte en dag utan att jag tänker på honom. Om du ska vara med eller inte är såklart helt upp till dig men kan dela med mig av min känsla kring det hela. Jag var med när han avlivades för att jag ville att han skulle känna sig trygg med att jag var den som stod brevid och inte bara en vetrinär. Och för att jag trodde att jag skulle få ännu svårare att förstå och acceptera situationen om jag inte upplevt det. Det var såklart också det hemskaste och otäckaste jag varit med om, så det är ett tufft beslut. I mitt fall hände det akut så jag hade inte direkt någon tid att reflektera kring det. Kram

Åh va jobbigt 🙁 Skickar lite styrkekramar och kärlek, puss!

Neej, vad hemskt, jag beklagar verkligen 🙁 jag vet hur det känns, att behöva ta bort ett djur är hemskt sorgligt, men jag är övertygad om att Tiara har haft en härligt och bra liv hos dig, försök att fokusera på alla de fina åren ni haft tillsammans även om allt känns fruktansvärt sorgligt just nu. Massa kramar till dig! <3

Var med! Fick säga hejdå till min femtonåriga katt i somras och jag är så glad att jag var med tills han somnade in så att han inte var helt ensam.

Stora kramar till dig, vet hur jobbigt det är! <3

Tyvärr är det inget man kan förbereda sig för. Jag var med hela vägen tills min hund somnade in, tog hem en veterinär och var med honom hela tiden, för att det skulle vara så lugnt och tryggt som möjligt. Det är det jobbigaste man kan göra men kunde inte tänka mig annat. Det du vill vara säker på är att det är en bra veterinär, som får din hund att känna sig trygg. Så att det blir så stillsamt och lugnt som möjligt… för mig är det skönt att veta att min hund somnade in tryggt med mig jämte sig.

Massa styrkekramar till dig!

<3 jag beklagar verkligen

Jag avlivade min hund för några veckor sedan. Jag saknar honom varje dag, varje sekund och ibland så känns det som att andra inte förstår att det är en del av min familj som jag förlorat, inte en hund. Den största sorgen jag vart med om.

Jag var ledig från det att vi fick beskedet tills dess att vi skulle säga hej då (och ett tag till…). Jag ville få varenda sekund som gick tillsammans. Det var så svårt att förstå vad som skulle hända, jag väntar fortfarande på att vakna ur mardrömmen.

Vi gjorde allt för honom. Överöste med godis, favvismaten, alla leksaker samtidigt, massa mys, långa promenader, lek i hundparken.

Vi var med vår älskade när dom gav sprutorna. Först fick han en lugnande och han somnade fridfullt in i min famn, därefter fick han en spruta med medlet som fick honom att somna in för evigt. Även om det var svårt att göra detta så kändes det väldigt bra att vara med honom in i det sista. Klappa, mysa, vara nära och säga allt. Är otroligt glad för att jag gjorde det!

Om du inte har någon speciell veterinär så vill jag rekommendera djurakuten, vi fick ett väldigt fint bemötande där.

Massa styrka till er!

Jag vet exakt va du går igenom… Min hund fick somna in förra veckan pga cancer i levern.. Det går inte att beskriva med ord hur jävla ont det gör… Det blir så sjukt tomt! Det går inte att förbereda sig… Beklagar verkligen!!! Styrkekramar!

Hej! Vi avlivade min älskade hund i våras och det är precis som en familjemedlem försvinner. Jag valde att inte följa med till sjukhuset utan sa hejdå hemma. Kände inte heller att jag hade klarat av det. Jag har inte ångrat detta då jag fick säga hejdå hemma ordentligt innan de åkte iväg. Men jag tror det är viktigt att man tar farväl. Nu minns jag henne när hon kom och pussade mig godmorgon varje gång jag var hemma vilket är ett underbart minne. Även om allas sorg är deras egna förstår jag vilken otrolig smärta detta är för dig. Även om tiden har gått är jag minst lika ledsen idag men inte lika ofta. De finns ju alltid med oss. Kram och kärlek <3

beklagar jättemycket, har själv varit tvungen att avliva två hundar i mitt liv. jag valde att inte vara med vid ”den sista sprutan”, det var alldeles för jobbigt. man kan inte riktigt förbereda sig på det, tyvärr. men tänk att det är för hennes eget bästa, hon har det bättre på andra sidan. kram <3

Det är hemskt att mista ett djur som funnits med så länge. Var med om en liknande sak för några sedan då jag fick veta att min hund hade cancer. Jag var dock inte med när hon blev avlivad vilket jag har ångrat ända sedan dess. Känns som att vi inte fick ett riktigt hejdå. Min rekommendation är därför att vara med för att kunna säga hejdå.

Gör ont i hjärtat bara av att läsa 🙁 Det är en speciell typ av sorg och smärta när man mister ett husdjur. Tänk på alla fina minnen ni haft och var glad för att du har dem! <33

Usch, beskedet man aldrig vill ha. Vi fick avliva vår hund för några år sedan, och eftersom han var lite det som höll familjen samlad när min pappa gick bort så var det så jävla jobbigt. Tänker på er och skickar en kram!

Usch, jag vet precis hur det känns. För några år sedan var vi tvungna att avliva min bästa vän, världens finaste labradortjej som var min syster under i princip hela min uppväxt (är precis som du ensambarn). Hon hade klarat sig flera år efter att ha förlorat synen på ena ögat men en otroligt sorglig dag för snart 5 år sedan så förlorade hon synen på det kvarstående ögat också, från ingenstans. Hon var redan 13 år och var SÅ stressad över att inte se. Fick stressmjäll, gick in i väggar hela tiden och vågade knappt gå ut. Jag kan varmt rekommendera att en veterinär kommer hem till er och gör detta, att alla i familjen känner sig trygga gör det hela något mindre läskigt. Vår vovves avslut hade faktiskt inte kunnat vara finare, det var som att hon förstod vad som skulle hända och var helt lugn i det. Alltid annars när vi hade en besökare så skulle hon vara social och larva sig men nu låg hon helt stilla i sin bädd, med oss kramandes henne. Någon vecka senare spred vi henne i en jättefin skog. Fy, så jag började gråta nu. De som inte har haft hund kan aldrig föreställa sig vilken otrolig tragedi detta är att gå igenom. Skickar en massa styrka och kärlek till dig!!!

Nä lilla skruttisen! Det man fasar för som djurägare 🙁 Men tänk vilket fint liv hon har fått ha hos dig och din mamma! <3