Jag tror absolut att det går! Jag blev kär i en av mina närmsta vänner, och vågade till slut ta steget. Idag, 1 år senare, är vi tillsammans i en relation med mycket hetta och passion. Eftersom vi hade en kompisrelation innan känner jag mig också supertrygg med honom.
Jag tror att det handlar om att våga hitta nya ”typer”. Han var verkligen inte typen jag skulle fått upp ögonen för för ett par år sedan, men nu är jag superlycklig. Och sen är väl sexet en otroligt viktig bärsten? Även om man har ett lugnt och tryggt förhållande, är det svårt att undkomma passionen om man vet att ens partner är världens bästa i sängen.

Du är bäst Dasha och tack för en fin blogg!

Haft båda i mina två långa förhållanden. Med rätt person kan du få båda, gäller bara att hitta honom. <3

Vilken intressant fråga!
Jag har varit tillsammans med min kille i 10 år och vi träffades när jag var 13 han 14. Vi var alltså vådligt unga och mycket har hänt under dessa år. Vi har gått igenom otroligt mycket tillsammans och jag är väldigt stolt och glad över att vi har kommit ur allt enade som ett par. Han är min bästa vän och min livskamrat. Vår relation bygger absolut på trygghet men det är inget tvivel om att det finns passion i vårt förhållande. Jag kan inte slita min blick från honom. När jag tittar på honom blir jag lugn samtidigt som jag blir fylld av lust och begär. Vi har grymt bra sex och han vet precis vad han ska göra för att ge mig total njutning.
Det absoluta viktigaste i ett förhållande är att inte ta varandra för givet. Man måste hela tiden visa varandra uppskattning och kärlek men samtidigt ge utrymme. De bästa valet jag gjorde var att åka utomlands helt ensam i 3 månader och bara lära känna mig själv. Under hela resan önskade jag bara att han skulle komma gåendes där på stranden och jag tänkte på honom hela tiden. Väl hemma på Arlanda stod han med världens finaste blommor, mitt favoritgodis och den mest trygga famn man kan krama om. Tre veckor senare friade han till mig. Den dagen är den lyckligaste i mitt liv och jag tvivlar inte en sekund på att ett förhållande inte kan innehålla både trygghet och passion, men ibland går det i vågor. Ni som inte upplevt det har inte hittar rätt person! Jag hade tur och träffade min när jag var 13.

Har faktiskt inte tänkt på detta på detta sättet innan, men jag gjorde väldigt nyligen slut med min kille, och nu när jag läser detta inser jag att det beror mycket på att vi inte hade någon passion i vårt förhållande, typ alls. Det har endast varit trygghet hela vägen igenom, kände inte ens i början att det var passionerat liksom. Du liksom satte ord på mina tankar nyss. Även fast tryggheten är superviktig så har det hela tiden känts som att något har saknats vilket nu i slutändan ledde till att jag bara såg honom som en vän.

Jag TROR verkligen att jag träffat mannen i mitt liv. Men om jag ser till essensen av vårt förhållande är det i stor utsträckning byggt på trygghet. Passionen finns där också förstås, som små ljusglimtar. Jag tror verkligen att trygghet är en förutsättning för att det ska fungera i längden, sen varierar självklart alla människors behov. Det kanske krävs lite mer arbete för att keep up the sparkle, men så länge man är villig att lägga ner den tiden och energin tror jag att man kan leva lycklig länge i ett förhållande byggt på mestadels trygghet. Jag liknar det lite med att vara nykär, vilket är ren passion i mina ögon. I början är det vad som tar över hela relationen, medan man med tiden går in allt mer i tryggheten, utan att för den skull tappa ALL passion. Kram!

Såhär tror jag att det är: Man kan inte ha trygghet och passion samtidigt men båda delarna kan finnas med i en och samma relation. Jag tror att det är det som är hemligheten. Man måste ha tryggheten i grunden, men man får inte glömma bort att då och då klämma in lite passion. Då måste man lämna tryggheten hemma. Att göra sig fina för varandra då och då, att testa nya saker tillsammans, att uppleva saker som man upplevde innan man hittade tryggheten och bara hade passionen, att respektera att den andra personen utvecklas och förändras (och inte alltid är den där personen som man känner utan och innan och därför är trygg med), att uppvakta varandra mellan varven, att visa hur mycket man uppskattar varandra (och då menar jag inte bara de där trygga egenskaperna, utan de som hör till passionen)… Jag tror verkligen att det fungerar. I mina tidigare förhållanden har jag också bara haft antingen eller. Jag har antingen tröttnat, blivit uttråkad eller inte orkat med. I mitt nuvarande förhållande, sedan fem år tillbaka, har vi faktiskt lyckats få in både och. Det kräver en hel del ansträngning från båda parter, men det funkar faktiskt.

Gud vilket harligt inlagg Dasha!!
Vi har ocksa bade och. Vi alskar varandra sa mycket och jag vet att han gor allt for mig, har fatt det bevisat gang pa gang. Vi traffades i ett annat land och det var karlek vid forsta ogonblicket. Nagra veckor senare var vi tillsamans eftersom vi inte kunde lata bli varandra. Jag flyttade sen till hans hemland utan jobb och lite sparpengar. Han har gjort allt och lite till for mig. Samtidigt som vi kan braka haftigt for ingenting sa kan vi sen ha helt sjukt underbart sex…vi kan leva ut alla vara fantasier utan att domma varandra. Stunden efter overvaldigas man av karlek och pratar om sitt onskebrollop. En riktigt intensiv karlek och samtidigt den stora tryggheten.

Jag tror på passion som sedan utvecklas till en relation med trygghet. Är övertygad om att gnistan måste finnas i början för att det skall hålla. Trygghet är lättare att hitta, även om det kan ta tid så tror jag att en viss del av trygghet finns att finna i alla människor, till en viss procent. Passion däremot, antingen finns det eller ej. Däremot är väl det istället en fråga om hur länge den varar. Men även där är det inte något kemiskt att sätta tron till. Har elden väl tänts måste den ju ständigt matas med virke för att överleva. Annars kommer man ändå evigt att förlita sig på tryggheten.
Jag tycker om det du skriver, fortsätt 🙂

Jag tror verkligen men kan ha båda delarna. Vi har varit tillsammans i fem år och han är min trygga punkt, den jag skrattar mest med, min bästa vän och en som alltid ställer upp för mig och tar hand om mig. Verkligen som en bästa bästa vän. Och ändå så ligger vi fortfarande överallt och kan inte få nog av varandras kroppar. Ibland känns det som om vi är KK – Vi har så jävla roligt ihop och skrattar och flamsar som små tonåringar: verkligen kompisar! och sen ligger vi. Äh, det jag ville ha sagt är att man nog kan hitta båda delarna i en person. Jag har iallafall gjort det, än så länge.

Jag tror det handlar om hur man definierar passion! Många ser passion som något osäkert, stormigt, stora känslostormar, katt och råtta lekar- tillsammans med en person som man inte riktigt vet vart man har. Sex and the city har ju verkligen glorifierat detta; med hela Mr. Big grejen. Om man ser passion på det sättet så är det såklart inte kompatibelt med en trygg relation, eftersom det är den raka motsatsen!
Jag ser det dock som att jag och min kille har passion, vi sätter inte upp några gränser för varandra, så båda får åka iväg på resor ensamma eller gå ut på krogen med kompisar, men vi litar på varandra till 100 % och respekterar varandra. Vi har svinkul i varandras sällskap och hamnar alltid på galna efterfester eller äventyr när vi är i farten tillsammans. Vi har fantastiskt sex, typ 1-2 gånger i veckan och ibland så orkar vi inte alls med varandra- man jobbar ju och har ett socialt liv utanför varandra också. Jag tror att många tappar passionen när man sätter upp för många regler i en relation eller när man tar varandra för givet. Många har en föreställning om att när man väl är i en relation, så ska man inte gå ut mer och bara ha parmiddagar. Det är ju sjukt tråkigt, försök att se relationen som en spännande och härlig vänskap istället och att man väljer varje ny gång att hänga med varandra.

Vart tillsammans med min kille 1,5 Mest trygghet men finns passion också, blir fortfarande pirrig när han kommer hem från jobbet osv

Jag och min man har varit tillsammans i snart sju år och jag tycker nog att vårt förhållande till största delen har varit mest trygghet och inte den där glödheta passionen. Nu lever ju vi i under särskilda omständigheter (han har obotlig cancer), så då kanske trygghetsbiten blir ännu lite viktigare. Jag har önskat att vi hade mer passion ibland, men man gör ett val av vad som passar en bäst och för oss är det tryggheten.

Åh känner med dig SÅ mycket Dasha! Jag har känt exakt så, så ofta. Antingen så blir jag uttråkad men känner en trygghet, eller så känner jag passionen så mycket men då brukar det sluta med att jag blir sårad. Antagligen handlar det om att man inte hittat rätt. För när det är rätt, då tror jag man känner alltihop tillsammans . <3

s

Man kan ha både och! Jag och min man är inne på vårt 6år tillsammans. Vi har barn och är gifta. Tryggheten är vell snäppet starkare än passionen. Men passinonen finns alldeles tydligt där. Han tar mig med storm, får mig knäsvag och alldeles pirrig både när vi ska ha vår halvårs datenight men även när jag kommer hem på kvällen och han tänt alla ljus spm finns och det bara är en vanlig måndag 🙂

Jag och min kille har nog båda, men vi är väldigt noga med att underhålla passionen för den kommer ju inte av sig själv.
Ex igår när han kom hem hade jag bokat bord på en trevlig resturang utan hans vetskap och lämnat en lapp om att han skulle göra sig fin osv. Tryggheten är så himla viktig, men också att man ser möjligheterna till att hitta på passionerade grejer. Igår hade vi lika gärna kunnat ligga på soffan (som vi gör 95% av kvällarna) men istället blev det middag, rödpang + sjukt bra sex. Så det går verkligen när rätt kille dyker upp, han är min första jag haft båda med.

Jeg har dessverre bare uendelig med passion, men ingen trygghet. Gjør at jeg har holdt kvar i dumme killer i flere år som bare sårer meg og som er innblandet i drugs og poker osv. for at man jo elsker dem, men man får ikke noe trygghet tilbaks. Blir bare på- och av på och av. Har endelig innsett at jeg må slute med dette, og sette meg selv i første hånd.

Alltså, åh. Jag såg ditt inlägg om detta på din instagram och blev helt ivrig med att gå in och kolla inlägget – pga ville ha svar. För jag är så LOST för tillfället. Jag har varit tillsammans med min pojkvän i 3 år nu (det typiska göra-slut-året, i know), och älskar honom oändligt. MEN, mer trygghetsmässigt. Vi myser nästan varje dag, men det är liksom trygga kramar och pussar – ingen passion. Det har varit så sista året nu, och jag har ren panik. Liksom, är det kört nu? Jag älskar honom verkligen, men saknar samtidigt passionen för mycket. Tidigare har jag bara haft kortare ”förhållanden”, men som inte haft tryggheten utan BARA passionen. Då längtade jag efter trygghet. Och nu längtar jag såklart efter passionen. Har typ bokstavligt endast stirrat in i väggen de senaste dagarna pga detta, så TACK att du tar upp det. Återkoppla jättegärna om du kommer fram till nått vettigt. Ska verkligen hålla koll här i kommentarsfältet också. Har ändå förhoppningar om att det faktiskt går att ha båda. Men samtidigt tror jag fanimig att mycket av problemet ligger i att väldigt många nöjer sig med EN av dessa delar, och att det (som Linda säger) kanske är därför många är otrogna.

Jag anser att jag och min pojkvän har båda.. Vi har varit tillsammans i 2,5 år varav bott tillsammans i 1,5 år. Och det finns ingen jag känner mig så trygg med och litar men samtidigt längtar jag ihjäl mig och blir pirrig i magen när han kommer hem efter en dag eller jag kommer hem efter en dag! Det är både passion, helt galet vad jag älskar honom & blir pirrig i magen av pussarna. Men samtidigt kan jag sitta i pyjamas , osminkad och få ont i magen och spotta ut dricka för att han får mig att skratta som om vi vore bästa vänner.. Låter kanske klyschigt eller konstigt men det känns verkligen så! 🙂 så jag tror helt klart man kan få båda <3

Vi har varit tillsammans i fem år, tryggheten är 100%, passionen, not so much. Tyvärr, skulle gärna vilja ha mer!
kanske därför folk är otrogna?

Har varit tsm med min pojkvän i 1,5 år och jag skulle säga att vi har båda delarna. Aldrig haft ett riktigt förhållande innan för de har bara varit passion och en jaga-lek vilket aldrig lett till nått seriösare och därför inte ansett att de är värt att lägga tid på.

I mitt förhållande nu kan jag Ibland tro att vårt förhållande är ”vardag” men kan seriöst dö av längtan och det pirrar i hela kroppen tills när han ska komma hem från jobbet.

Har haft förhållande tidigare som har varit lite antingen eller. Tröttnar så snabbt ofta trots att det har varit jättebra killar som jag varit väldigt trygg med. Har alltid kollat åt andra håll efter ett tag haha..
I våras träffade jag min nuvarande pojkvön och vi har verkligen både och. Kan inte vara tryggare och det är så mycket passion mellan oss, aldrig känts så rätt innan. Vi är otroligt lika i nästan allt också, vilket bara är positivt om du frågar mig. Tror det handlar om att träffa rätt och inte nöja sig! Allt ska kännas rätt, annars kan det lika väl vara! (enligt mig).
Kram!

Jag tror att man måste ha båda delar för att ett förhållande ska kunna hålla en längre period. Jag anser själv att mitt och sambons förhållande innehåller både trygghet och passion. Sen är det ju individuellt vad som är trygghet och vad som är passion, det som jag anser är trygghet kanske inte alls överensstämmer med vad någon annan tycker. Men jag anser att man måste kunna vara trygg med sin partner, vara trygg i sig själv och sina åsikter, vara trygg med att han/hon finns där för en när det behövs, vara trygg i att man kan lita på partnern gällande olika saker. Sen måste det finnas passion, jag skulle aldrig kunna leva i ett förhållande utan passion, där passion för mig är bland annat ett underbart sexliv, en gemensam passion för vart man är på väg i livet, en passion på själva livet. Jag tror att i en bra blandning, där blandningen varierar i olika förhållanden, en del behöver mer trygghet än passion och tvärtom, men båda måste finnas, när man hittar den perfekta blandningen mellan två individer, det är då man får ett förhållande som håller. Det är då man kan älska, bråka, leva och utvecklas tillsammans. Jag tycker det är trångsynt att tro att man bara skulle behöva, eller finna sig i att ha det ena eller det andra. Jag och sambon har varit tillsammans i 13 år och har två barn tillsammans och det finns ingen som kan göra mig så arg som han, samtidigt skulle jag aldrig vilja leva utan honom, för det finns heller ingen som kan göra mig så lycklig, tillfredsställd som han.

Jag hoppas att du träffar den individen snart, som kan erbjuda dig en perfekt blandning av båda delarna.

Puss och Kram

träffade en kille i höstas som jag verkligen hade båda med.. aldrig varit så kär och attraherad av någon… samtidigt var han otroligt pålitlig och jag kände mig verkligen trygg med honom. tyvärr kände han inte någon trygghet med mig eftersom jag gång på gång fuckade upp. Nu har han sagt att han behöver tid.. känns som att jag kommer dö utan honom. vet att jag bara har mig själv att skylla men det suger verkligen. allt jag kan göra är att försöka jobba med mitt bekräftelsebehov och hoppas på en andra chans 🙁 har du nåt råd dasha? <3 din blogg är bäst, tack för att du delar med dig så mycket <3

Intressant frågeställning!
Jag och min kille har verkligen båda delarna. Funderade länge och säger det verkligen inte för att låta stöddig utan det är så. Finns absolut ingen människa i världens jag känner mig så trygg med. Samtidigt har vi en otrolig attraktion, passion och lekfullhet. Vi har varit tillsammans i över 10 år och jag är 27 år gammal. Sedan går det ju såklart i vågor när man har ett långt och stabilt förhållande. Alltså allt är ju inte på topp alltid, om du förstår 🙂 Men 90% av året är det så och det känns som jag blivit typ välsignad av att ha hittat min dröm-man så tidigt i livet!

Jag har en perfekt blandning av båda, och det säger jag inte för att skryta eller så, utan för att berätta att det faktiskt finns sådana relationer. Vi har varit tillsammans i två år och såhär långt är det iallafall möjligt att kombinera dessa två perfekt. Jag känner mig alltid trygg, behöver aldrig vara oroad för att han ska lämna mig om vi bråkat eller känna att jag ”har ring tre gånger på rad nu måste jag vänta tills han ringer”. Känner aldrig att jag behöver vara en jobbig flickvän som smsar och är svartsjuk om han är ute eller pratar med andra tjejer. Detta gör att vi kan ha passion, eftersom jag kan vara en sådan avslappnad och härlig flickvän han vill ha, och samma för honom. Vi kan vara så härliga vi vill mot varandra och skapa den passionen vi behöver på grund av tryggheten 🙂 Det är iallafall passion för mig att det fortfarande pirrar i magen när jag ska öppna när han ringt på, att vi har ett sexliv där vi testar nytt, att vi vill ordna härliga middagar för varandra och överraska med restaurangbesök och blommor. Hoppas det håller i sig hela livet 😀

Har nog mer passion än trygghet iaf! Men kan nog inte säga att det är eldig passion hela tiden.

Du är svinsnygg på bilderna Dasha (annars med såklart)! Wow

Hade både 100% trygghet och 100 % passion i sexlivet, men har man inte kul tillsammans så spelar inget någon roll.
Det gäller att hitta en person som gör en glad och som får en att må bra.

Jag lever i ett förhållande med 100% trygghet. Vi pratar ofta om vårt förhållande med varandra och har kommit fram till att det här är en stabil grund, något att bygga ett liv på. Så kanske alla säger men man vet när man vet. Passionen kan jag sakna ibland men när jag får trygghet, pussar, kramar, närhet, omtänksamhet till 100% varje dag (och natt, hej kardborrar) så vet jag att den där galna passionen ”inte behövs”.
Jag tror att det är olika för alla. Vissa behöver storm och passion medan andra behöver trygghet och närhet. Kanske funkar det inte i längden förrän man hittat den personen som har samma behov som en själv? Eller som kan ge det man behöver och vice versa.
Mitt förhållande innan detta var stormigt… Eller, för mig blev det stormigt för han gav bara passion medan jag gav bara trygghet, i stora drag. Perfekt för hans behov men jag är en trygghetsknarkare så det funkade inte i längden. Upptäckte detta efter några år och sen tog det ytterligare 2 år innan jag faktiskt gjorde slut pga att vi hade helt olika fokus på ”förhållandesättet”.

Härligt det är att skriva av sig lite ibland… Brukar inte kommentera så mkt, mest bara kortisar men när ett intressant ämne påpekas är det ju riktigt skoj.

Kram!

Precis som några tidigare kommentarer beskriver tror jag att det är svårt att få både passion och trygghet till 100% samtidigt. Men däremot tror jag att nivåerna varierar hela tiden.
När jag ser på min egen relation har vi en väldigt trygg utgångspunkt. Vi vet exakt vart vi har varandra och det finns en stark ömsesidig respekt. Med det utesluter absolut inte att jag fortfarande kan känna djup passion för min kille. I vissa tillfällen mer än andra såklart. Men det finns alltid där. Lite av båda.

Bara haft tryggheten och därför lessnat varje gång. Tur om man lyckas ha båda?

Passion. Jag tror man kan ha både och men inte till 100%. Passion till 100% innebär att tryggheten knappt kan va 100%ig men det är det fasen värt. Trygghet är väl dock knappast trygghet egentligen med tanke på att man inte kan nöja sig med bara det. Passion med en trygg person är ju spot on haha.

Jag säger ja! Kan inte alls känna igen mig i att det bara skulle vara det ena eller det andra. Kanske 40-60% ibland men inget som vore stort. Ska bli intressant att läsa vad andra säger! Kram.

Kanske är det när man får båda som man hittat den rätte. Kram på dig