Det finns så otroligt mycket viktigt jag önskar att jag visste när jag var mindre. Det var saker då som jag inte brydde mig om och som inte kändes då. Det är ju så livet är. Tyvärr. Man kan inte veta eller förstå allting från första dagen.
Däremot tror och hoppas jag att jag kanske kan hjälpa er som är lite yngre och läser denna blogg med sådant jag inte förstod när jag var mindre.
En sådan sak är det här med mobbning. Och just ordet ”mobbning” är väldigt laddat. Att någon känner sig mobbad och utsatt behöver inte betyda att det är JÄTTEMÅNGA som är taskiga mot en person ofta eller hela tiden. Det kan vara en enstaka person som ibland, emellanåt hackar på en eller flera personer för något. Att de kanske ”bara sitter tysta och läser sina böcker och är gråa musar”. Det kanske tom är du, som är lite rolig på någon annans bekostnad.
Det sårar så himla mycket och kan sätta spår för resten av livet. Tänk på det. Tänk att dina kommentarer som kanske inte känns SÅ taskiga kan göra så att en människa inte vill ha på sig shorts eller kjol resten av sitt liv för att du fällde en kommentar att dens lår var för tjocka för det.
Snälla, ta en sekund och känn in detta. Och om inte du är en taskig person så kanske du hör någon annan vara det ibland. Säg ifrån då. Tänk att du kan förändra en människas liv bara genom att säga att det räcker och att det är helt okej att se ut hur man vill och göra precis vad man känner för.
Jag var absolut inte en mobbare när jag var liten. Men däremot kunde jag fälla kommentarer och definitivt göra mig lustig på någon annans bekostnad. Jag ångrar det jättemycket och önskar verkligen att jag visste bättre.
Anledningen till detta inlägg är denna film på youtube. Fick mig att börja gråta som f*n. Länge leve medmänskligheten.
Så otroligt viktigt ämne, är glad att du lyfte det. Att bli retad som ung sätter tyvärr spår som är svåra att sudda ut, även som vuxen. Jag har alltid fått kommentarer om min ljusa hud, vilket har lett till att jag antingen solat sönder mig eller helt undvikit att ha på mig kläder som visar min hud. Även som 27-åring har jag svårt att ha på mig shorts eller kjol bland folk. Tur att brun utan sol finns, men det hade varit härligare att bara vara tillfreds med sig själv.
Åh, den filmen är så fin och samtidigt hemsk. Gråter varje gång
Ehh…fast att fälla elaka kommentarer och göra sig lustig på någon annans bekostnad är ju uttryckligen att mobba?
Hur är det möjligt att missa budskapet i denna text? Hur kommer det sig att du väljer att fälla en nedlåtande kommentar när någon genuint gör något som kan göra skillnad?
Men det är lite det som är problemet tänker jag, att ingen ser sig som en mobbare. Eller såg sig själv som en då en var mindre. Utan det var ju bara någon kommentar då och då osv. Risken blir lite att texten bara tas emot som något alla andra gör. Även om syftet med texten såklart var skitbra! Ibland får en bara tänka vidare en gång till eftersom text är svårare att motta såsom det var tänkt.