Det finns så otroligt mycket viktigt jag önskar att jag visste när jag var mindre. Det var saker då som jag inte brydde mig om och som inte kändes då. Det är ju så livet är. Tyvärr. Man kan inte veta eller förstå allting från första dagen.

Däremot tror och hoppas jag att jag kanske kan hjälpa er som är lite yngre och läser denna blogg med sådant jag inte förstod när jag var mindre.

En sådan sak är det här med mobbning. Och just ordet ”mobbning” är väldigt laddat. Att någon känner sig mobbad och utsatt behöver inte betyda att det är JÄTTEMÅNGA som är taskiga mot en person ofta eller hela tiden. Det kan vara en enstaka person som ibland, emellanåt hackar på en eller flera personer för något. Att de kanske ”bara sitter tysta och läser sina böcker och är gråa musar”. Det kanske tom är du, som är lite rolig på någon annans bekostnad.

Det sårar så himla mycket och kan sätta spår för resten av livet. Tänk på det. Tänk att dina kommentarer som kanske inte känns SÅ taskiga kan göra så att en människa inte vill ha på sig shorts eller kjol resten av sitt liv för att du fällde en kommentar att dens lår var för tjocka för det.

Snälla, ta en sekund och känn in detta. Och om inte du är en taskig person så kanske du hör någon annan vara det ibland. Säg ifrån då. Tänk att du kan förändra en människas liv bara genom att säga att det räcker och att det är helt okej att se ut hur man vill och göra precis vad man känner för.

Jag var absolut inte en mobbare när jag var liten. Men däremot kunde jag fälla kommentarer och definitivt göra mig lustig på någon annans bekostnad. Jag ångrar det jättemycket och önskar verkligen att jag visste bättre.

Anledningen till detta inlägg är denna film på youtube. Fick mig att börja gråta som f*n. Länge leve medmänskligheten.