1. Vill höra mer om dina drömmar om att skaffa sommarställe/lantställe? Vart tänker du?
Åh jag drömmer om ett vitt eller ljusrosa hus. Eller rött med vita knutar. Rosenbuskar runt hela huset och en enorm trädgård med morötter och sallad och äppelträd och körsbärsträd som blommar när våren är kommen och ett växthus för mina cocktailtomater. Massavis med blommor ska jag ha. Och krusbär. Krusbär är så underskattat bär?! Vill ha en gunga och ett träd fullt av lyktor jag kan tända värmeljus i när vi äter middag på betongbordet under som bara blir finare med åren. Givetvis ska jag även ha en bastu. Drömmer om sjötomt… Får man drömma ännu hårdare har jag även några vänner som har lantställe bakom hörnet och mellan våra hus är det en fotbollsplan där alla våra ungar leker dagarna i ända. Hehe, kan fortsätta om detta hur länge som helst. <3


2. Ägnade du mkt tid åt att uppfostra din vovve när hon var valp? Jag kämpar järnet med min 7-månaders pumivalp som är lydig hemma men galen bland andra hundar. Vill bara leka leka leka och pallar inte att gå sist utan drar som en galning… Såklart skiljer det sig enormt mellan raser men ändå kul att höra hur du hade det.
Ja verkligen stor skillnad på raser och även hund till hund. De är ju lite som människor. Det kan vara två syskon som har exakt samma uppväxt men en blir kriminell och den andra nobelpristagare. Men Bella är lydig i stil med att hon lyssnar när man säger nej. Hon är väldigt känslig, kärleksfull och ligger gärna näranära mest hela tiden. Men däremot är hon inte AS smart så det här med att sitta/ligga/vacker tass gav vi upp med efter ett tag. VARFÖR ska man kunna ”ligga” om hon kan de viktiga sakerna som ”Tyst” och ”Kom hit”. Lite så kände vi (jag och Mamma). Tiara var helt tvärtemot. Hon kunde ligga, sitta men var galen bland andra hundar och skällde mycket. Väldigt typisk chihuahua, var tvungen att hävda sig pga sin lilla storlek. Bella var mycket skälligare när Tiara fanns för hon triggade igång henne. Hon har Bella hittat sin plats och sig själv med att vara ”själv” och är mycket lugnare och tryggare än med Tiara. Då var hon väldigt ”undergiven” henne för Tiara var äldre och chef. Men vill du att din hund ska vara superlydig så är det bara att kämpa. Allt går. <3

3. Hur mkt ska man kämpa för en kärleksrelation där man bråkar ofta och har olika livsstil. 28 år, varit ett par i 7 år. Dödskär i 5 år. Nu vet ej…??
Oj… Detta var en djup fråga. Men jag antar man ska kämpa så länge man fortfarande tror på varandra. Tror på er och er relation. Så länge det är mer kul än tråkigt. Gör hen dig fortfarande glad? Även om du inte är sådär pirrig och fnittrig och nervös med denna person så måste den fortfarande tillföra med energi, kärlek, trygghet och värme till ditt liv. Känner du att allting bara äär… Kanske du ska ta en funderare. Men gräset är inte alltid grönare på andra sidan…

Fast jag tror inte det handlar om att du inte bloggat i helgen, det vet nog de flesta att du inte gör. Men det kom ett inlägg om en jacka i torsdags. Innan det var det inlägg om Laleh, Bieber, solglasögon och nåt sponsrat inlägg. Tror det mest handlar om innehållet i de få inlägg som du skrivit den senaste tiden. Opersonligt och rätt tråkigt. Visst, jag kan sluta läsa. Men det är väl inte det du vill, att läsare som egentligen gillar din blogg ska sluta läsa?
KLART JAG INTE VILL. Men samtidigt som jag sagt flera gånger är inte bloggen ”det enda jag gör”. Och mest av allt reflekterar bloggen mitt riktiga liv. Just då hade jag väl också bara varit sjuk (om jag inte minns fel) dvs bara varit hemma och inte gjort något och mest varit dålig och ganska deppig tom. Då kommer det inte så mycket kreativt ur en. Ibland är livet bara så… Ibland har jag mycket tid för er och många bilder och mycket att berätta och dela med mig av och ibland är det helt tvärtom. Tomt i sinnet eller överfullt med andra saker än bara bloggen. Jag försöker verkligen skriva en härlig, ärlig och läsvärd blogg men alla inlägg kan inte vara 10/10. Hoppas du förstår mig<3.

Åh. Du och Erik är så fina! Har det aldrig varit något där? Är inget? Hur nära vänner är ni?
Nä det har aldrig varit något mellan oss! Vi är jättenära vänner! Förmodligen så nära man kan vara. Älskar honom av hela mitt hjärta och kommer sakna honom obeskrivligt mycket när han flyttar till andra sidan jordklotet nästa vecka (!). Tror inte jag riktigt förstått att han inte kommer finnas några minuter bort på väldigt många år. Det är tur att Facetime finns och att Kina bara är, hm, en dags resa bort? Jag menar, saknar jag ihjäl mig är det fysiskt möjligt att vara där inom något dygn… Oj… Shit just got real…

Här kommer en bild från 2009 på oss.

Hur är du så modig i kärlek? Har du alltid hopp om kärlek eller känner du ibland ”kommer fan aldrig hitta någon”?
STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN!!! HEHE. Nä men jag vet inte. Jag tror bara på kärlek så mycket. Det är ju det bästa som finns. Jag är nog ganska modig generellt… Men om man inte testar så kan man inte vinna något. Men det är väl klart tanken har slagit mig att ”Vafan nu är jag trött på alla män så nu lägger vi ner det där helt”. Men aldrig på riktigt. Lite på samma sätt som man en måndag kan känna att man aldrig mer vill festa men sen går det ett par dagar och man är sugen igen ;-))). Det är ju det som är det bästa med livet, att man är så himla bra på att glömma. De hårda linjerna suddas ut med tiden och bleknar. Tiden läker sår och ibland känns det sugigt men man får bara gå vidare. Lite så försöker jag tänka. Livet går vidare och man får helt enkelt bestämma själv om man vill vara med på den färden eller inte. Och det är klart man ska vara med!

Beundrar dig massor för att de känns som du alltid ger allt och du är aldrig rädd. Du bara kör.
Har du inte lust att bara tänka ”killar är skit” och sen äta choklad i sängen med en tjejkompis livet ut? Jag är 21 och tänker så.. (hello heartbroken)
Lite samma fråga som ovan och det är klart jag tänker så. Men då äter jag sjukt mycket choklad och framförallt kakor för det är min svaghet. Ättrar i alla oändlighet med mina kompisar och säkert gråter floder men sen duschar jag upp mig och borstar av mig och fortsätter leva.