Doktorn var en äldre herre i sina sista dagar som läkare, tror jag. Gissade mig till det när jag satt i det lilla väntrummet utanför hans kabinett när jag såg öppettiderna för ”The Hospital”, som de i receptionen kallade denna mottagning för. 09.00-10.30 och sedan 15.00-17.00 stod det på dörren. 

När jag blev inkallad satt där en lång och ganska kraftig farbror med grått välkammat hår och busiga ögon. Han sa ”So Girin! You told the nurse everything i need to know, she told me?” på knackig engelska med tydligen Italiensk brytning.  Jag skrattade till och så rabblade jag upp allting jag kunde tänka mig han hade frågor på igen: ”Jag har ingen feber, känner mig pigg och glad. Men kliar i halsen både invärtes och utvärtes. Och längst in i öronen. Jag har tagit en allergitablett igår kväll och en imorse. Tog även en halv citodon för 48 timmar sedan jag fick utskrivet till mig strax innan denna resa för en visdomstand som gjort sig synlig och börjat göra ont men att jag inte tror det är den som spökar. Sa även att jag aldrig varit allergisk mot något tidigare i mitt liv förutom Ostronen, och att det till största sannolikhet var den där fisken jag åt till lunch igår som hette ”Catch of the day” på menyn. Har ingen aning om vad det var för fisk.

Han lutade sig tillbaka i sin stol, slog ihop händerna och skrattade en gång till och sa ”So Girin maybe allready know what medicin she wants aswell?” 

Jag ville rätta honom med att säga att jag heter GirinE, att e:et inte är ljudlöst men det kändes inte passsnde så jag sa att nej det var hans jobb och att jag inte var orolig men tänkte han var expert på dessa tropiska sjukdomar så han fick bestämma. Då sa han att jag skulle få en spruta av sköterskan. 

Jag hann självklart slås av paniken för smärtan. En spruta i gommen eller kanske tom i halsen?! Nej fyfan. Då kliar det hellre tänkte jag när jag högt sa ”OH MY GOD IN MY MOUTH?!” 

Sköterskan fnittrade och sa ”Noooo on your butt” och visade mig vänligt till ett annat utrymme där det fanns en brits. Hon bröt på Thailändska trodde jag först men när hon närmade sig britsen såg jag att det stod ”Filippinerna” på hennes namnskylt. Jag kände mig dum som hade skrikit rakt ut men var ärligt talat fortfarande skärrad. 

En gång för många år sedan, jag var nog inte äldre än 13 år så fick jag en bedövningsspruta i gommen av tandläkaren. Det kändes som hela gommen sprack. Den smärtan gjorde sig påminde precis. Rätt som det var stack hon ner sprutan i nypet hon höll fast i. Det kändes men gjorde givetvis inte ont-ONT. 

Nu känns det mycket bättre. Några timmar senare. Så här står jag som om inget hänt vid en av de finaste vatten jag någonsin skådat. Här är vattnet sådär turkost som alla researtiklar lovar. Och stranden är vit och inte alls varm. Man kan gå på den barfota utan att bränna undersidan av foten. Klimatet är också perfekt. Det är varmt men inte olidligt. Det fläktar behagligt och havet är sådär skönt att det är lite svalt att gå i när man kommer till magen men så fort man doppat sig kan man förmodligen vara i hur länge som helst utan att frysa. 

Nu ska jag göra precis det. Doppa lilla rumpan som har ett plåster på sig under bikinibyxan. 

Hörs snart. Puss på er. 

Solisar Dior och bikini Hünkemöller.