Såhär är det nu. Jag försöker bara uppdatera om livet. Vardagsbetraktelser som dessa blommor på asfalten. Jag tycker inte det såg ut som att krukan hade vält. Men jag kanske hade fel. Tycker dock fortfarande att människor som förstöra för andra människor är sugiga människor, so sue me. 

Jag försöker bara uppdatera er i den mån som det går i mitt liv just nu. Livet är riktigt jobbigt just nu. Riktigt, riktigt jobbigt. Jag försöker bara ta mig igenom dag för dag. Eller timme för timme när det är som jobbigast. För det är det. Jag får ångest som svider och fräter inifrån när jag skrattar ibland. För jag känner att jag inte får. Eller borde. Fast det får jag ju… Men, ni vet… Känslan. 

Jag kommer förmodligen aldrig skriva om vad detta är för det är privat. Inte personligt utan privat. Så vänligen, jag ber er av hela mitt hjärta – sluta fråga i kommentarsfältet. 

Jag älskar alla er. Att ni finns här för mig och kommenterar snälla, omtänksamma saker… Jag önskar jag kunde visa hur mycket jag älskar er. För det gör jag. 

Tack. För allt. 

Er för alltid, Dasha.