Ni vet hur man säger att man har de finaste vännerna men jag har verkligen det. Jag förtjänar inte dem. Ibland tänker jag på samma sätt när någon ger mig en vuxen uppgift att jag lurar dem. Att snart kommer de komma på vilken skitunge jag är och tänka ''hur fan kunde jag ge henne det där ansvaret?'' på samma sätt kan jag ibland tänka om mina vänner. Att herregud hur kan de vara kompis med mig. Snart kommer de inse vilken jobbig människa jag är och inte alls vilja vara med mig.

Jag skäms verkligen över de fina presenterna jag fått. Mina fantastiska bästisar.

Av Becca och Johan fick jag finaste väskan i stan. Jag har klämt på den här i dryga fyra månader nu tror jag. Varje gång vi varit inne på NK har jag tvingat alla att gå förbi väskavdelningen så jag kunnat prova den. De är helt sjuka som köpte den till mig. En jättefin Sonia Rykiel väska. Jag blev så rörd att jag började gråta……

Igår när jag var hemma hos Michaela och åt middag så kommer nästa bomb. (VÃ?NNER ASSÃ??!) Jo då slänger hon upp den här lappen inslagen i prickigt papper och ett gult sidenband:

Tanken var egentligen att jag skulle få den där väskan av mamma. Det var det enda jag önskade mig sa jag. Kunde inte komma på något annat. Så efter våran lunch i solen (kommer bilder snart) så tog vi ett varv på stan och då fick jag bla den här ringen från Marc Jacobs.

Idag har jag varit på dejt. Japp. Med en polis. Mer än så ska jag nog inte säga… Vi drack lite rose på Mälarpaveljongen och sen åt vi sushi på Roppongi. Och så fick jag det här doftljuset… Det luktar mysigt. Kan ett ljus lukta mysigt? Jag tycker det. Nu ska jag lyssna på min favoritlåt och sen släcka ner.