Eftersom vårt nya kontor ligger ett stenkast från Tösses bestämde vi oss för att testa denna berömda semelwrap.
När vi kommer fram tar vi en nummerlapp och eftersom det var en miljard människor framför oss så gick vi till Foam som ligger vigg i vägg för en kaffe.
När vi efter ett tag går in på Tösses inser vi att vårt nummer preciiiiiis varit så vi hoppar fram och ba ”VI VAR 74!!!!”. Beställer två semelwraps och lägger nummerlappen på bardisken. Då muttrar en tjej:
– ”Men ni är ju 874… Det är faktiskt 774 nu”.
Tappade hakan totalt.
Men eftersom vi vi redan hade beställt och jag hade stoppat i mitt kort i maskinen bet jag mig i läppen och struntade i det. Tänkte att jag är faktiskt handikappad så lite överseende får de ha.
Ska förövrigt tillägga att semelwrapen var MAX OK. En vanlig semla faller mig mycket mer i smaken.
Kom precis på en gammal historia. När jag var mindre var jag ju jättesmal. Vi snackar jättejättejättesmal. Jag gick ju till skolan med två par jeans över varandra för jag skämdes över mina ”smala ben”. Men i alla fall! Under februari månad ett år när det var som jobbigast bad jag mamma köpa hem så många semlor hon bara kunde så jag åt en till frukost, en till mellis efter skolan och en på kvällen innan jag skulle lägga mig. Gick självklart inte upp ett gram. Mådde bara väldigt illa hela tiden…