Antar ni förstod att jag stupade där nånstans när bedövningen rann ur kroppen. 

Fy fan vilken smärta detta är. Helt overkligt obeskrivligt. Och värsta är att jag får ta två citodon var 6e timme. Men de räcker bara i fyra timmar. Så när timme fem kommer krypandes gör det ont. Men timme sex. Då är det olidligt. Jag bara gråter och jämrar mig.

Så pga tennisbollen som flyttat in i kinden kan jag inte ligga på den sidan. Så om jag somnar till och råkar nudda den för jag vänder mig i sömnen skriker jag rakt ut. Stackars min mamma som är här och tar hand om mig. Har nog skrämt vettet ur henne ett par gånger. 

Just det. Tyvärr kommer Onsdagsbubbel utgå lite. Kommer upp torsdag kanske. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle bli såhär dålig. Jag kan ju inte ens prata mer än några ord.