Det har inte hänt så jättemycket sen sist. Jag sitter fortfarande i min soffa och kollar på Grey's Anatomy. Jag hade missat hela 8 (fatta lyckan?!) avsnitt som jag sitter och tar igen just nu.

Jag vet inte varför jag älskar Grey´s Anatomy så mycket för det får alltid mig att gråta. Just nu sitter jag och hulkar pga av ett avsnitt. Det är ett ganska gammalt så jag skriver ut lite kort. Handlar om en kille som skjutit hejvilt i en skola och så pratar läkarna med hans mamma som undrar om hon är en hemsk människa som undrar om hennes son lever. Han är ju hennes lilla baby och jag började gråta så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Bara forsar ner.

Jag älskar verkligen Grey´s Anatomy men vad säger det om mig som människa? Ã?r jag en masochist? Som tycker om när det gör ont? Jag hatar att ha ont. In fact har jag faktiskt otroligt låg smärtgräns. Det vissa människor tar som en klackspark kan jag åma mig för i timmar..

Bild från bästa gråt-avsnittet genom tiderna. När Denny dör. Jag dog verkligen med Izzy då. Och när Karev lyfter upp henne från den döda kroppen… Då forsade tårarna som om det var min fästman som dog ifrån mig.

Denna söndag var som vilken söndag som helst. Vi började med brunch på Cremé. Sen shoppade vi lite (visar lite senare vad jag handlade). Sen tog vi en öl med ett gäng killar på Friday´s. Efter det gick vi hem och lagade tacos, kollade på Stockholm-Båstad (jag somnade i soffan) och sen åkte hem och smsade i mörkret.

Söndagens ''dagens'':

Jacka: H&M
Solisar: Le Specs
Skjorta: Shirt factory
Jeans: True religion
Skor: Converse
Väska: Chloé