[email protected]

Halsbandet jag hÃ¥ller upp pÃ¥ bilden fick jag av Margaux när vi var i NEW YORK. Vi var lite fulla och hon sa att hon fÃ¥tt det av sin mamma och det ska ge styrka. Hon frÃ¥gade om jag ville ha det och det var en fin sharing-stund mellan oss. 

Jag ska inte ättra om det men senaste veckorna har varit tunga, intensiva och extremt stressiga för mig. SÃ¥ lite extra styrka tackade jag givetvis inte nej till. Sen dess har jag tagit pÃ¥ mig halsbandet när jag känt att jag behövt den där lilla extra energin. Det där lilla extra man kan plocka fram ur sig när det verkligen behövs. Här i Costa Rica har jag haft det pÃ¥ mig under varje pass och under varje förmiddag. Tack snälla Maggan (och Eveline) för detta. 

Margaux mamma jobbar i Afrika. Hon bor nÃ¥gra mÃ¥nader per Ã¥r hemma i Stockholm ocksÃ¥ men mest tid spenderar hon i Afrika. Det är sÃ¥ himla mysigt att hon startat en blogg om livet där. Att apor attackerar hennes fruktskÃ¥l och slänger ägg pÃ¥ väggarna och använder hennes trappa (till trädkojan utan fönster och dörrar de bor i) som toalett. Kika in hos henne om ni vill. Det är en varm stämning. Ni hittar hennes blogg här. 

Det är viktigt att inte tappa sig själv även fast jag är här för att hitta nÃ¥got annat, ocksÃ¥. 

Som tex min Redbull. Den slinker ner varje morgon innan första klassen. Sedan kan man tycka vad man vill om det men jag gillar den och den fÃ¥r vara med här borta ocksÃ¥. 

Dagens frÃ¥ga är: Vad är viktigt i livet för dig? Om du bara hade ett Ã¥r kvar att leva, hur hade du levt dÃ¥. 

Min första spontana tanke var ”JOBBET”. Men efter nÃ¥gon millesekund fick jag upp känslan ”Kärlek sÃ¥klart”. Det är viktigt för mig i livet. Och sedan kom det till mig pÃ¥ en gÃ¥ng vad och vem jag hade velat spendera tid med ifall jag bara hade ett Ã¥r kvar att leva. DÃ¥ tänkte jag att man kanske borde strunta i alla detaljer och allting runtomkring och bara lÃ¥tsas som om man bara har ett Ã¥r kvar att leva, och leva pÃ¥ det sättet. Men sedan slog det mig att jag har inte ett Ã¥r kvar att leva? Jag har förhoppningsvis 50-60 Ã¥r kvar. SÃ¥ dÃ¥ slog jag bort tanken att höra av mig till honom ändÃ¥. 

Men jag vet inte vad som är rätt här… Vad tycker ni? 

Kan ni inte berätta för mig hur ni känner. Det är härligt för ni är alla anonyma här inne. Kommentera vad som är viktigt i ert liv, och hur hade ni spenderat nästa Ã¥r om ni visste att ni bara hade det Ã¥ret kvar att leva. 

Kanske kan det hjälpa er att ändra nÃ¥got i ert liv till det bättre genom att skriva ner det. Och verkligen känna efter. 

För er som följer mig pÃ¥ Snap (dondasha där), ledsen för upprepning. Ni har ju redan sett salen. Men för er som inte gör det sÃ¥ här ser den ut. Som en stor träkoja i djungeln. 

Mysig va?