[email protected]

Jag skyller än en gång på denna jetlag. Jag är liksom inte en virrig person. Jag är väldigt samlad. Jag har koll. Jag missar inte småsaker. Jag glömmer inte viktiga saker. Jag har aldrig supit bort en väska, mobil, nycklar whatever. Ni fattar. Idag när jag kom till kontoret såg jag att jag råkat trä på en socka SOM DET VAR HÃ?L I STOR TÃ?N PÃ????????

Vill dö.

Idag vaknade jag som de tre senaste nätterna vid 05 snåret och kunde inte somna om. Alla andra nätter har jag i och för sig lyckats efter att vänt på kudden ett par gånger men imorse låg jag klarvaken. Så vid 06 gick jag ner till gymmet och körde av ett killer pass. Nöjd är bara förnamnet. Dock jobbar jag på Ligist idag och sen Amba och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna powernapa där emellan. Blir en 24 timmars idag tror jag… Hoppas verkligen inte men i värsta fall får jag gå nutz på Red Bull. Då snackar vi bananaz. Inte de 2-3 jag dricker per dag i vanliga fall. Och HALLÃ?! Bli inte upprörda nu, jag dricker inte kaffe så något måste jag få unna mig.

VARNING FÃ?R MITT LÃ?NGSTA INLÃ?GG EVER TROR JAG?

Svar på vad jag jobbar med och ''hur jag kommit dit jag är idag''.

Jag är en restaurangtjej från början. Jag har stressen i mitt hjärta. Jag har inge problem att jobba när det är mycket att göra. Jag snarare gillar när det är mycket att göra. Känns som att man jobbar bättre under press. Jämfört med när man bara har lite att göra och tänker ''tar de sen..''. Har jag tex bara två fakturor på en månad kan jag skjuta på dem hur länge som helst. Har jag 5-6 så fakturerar jag snabbare än ni hinner säga CASH.

Så jag började mitt liv med att jobba extra under lunchen på en restaurang som hette Levinskys. Jag jobbade 3-4 timmar lördag och söndag. Tjänade 50kr svart i timmen och kände mig som en riktig ritchbitch bland mina vänner där det inte var många som hade börjat jobba extra än… Sen rullade det på i cafevärlden. En glassbar, ett annat cafe som hette La croissant, sen Kaffekoppen i Gamla stan och avslutade min karriär på Robertscoffie (som vart cafe Bönan efter något år) i Kungshallen. Vi det här laget är jag 19 år. Sen fick min kompis Becca jobb på Hells Kitchen men var tvungen att göra klart sin säsong uppe i Ã?re. Så jag hoppade in och vickade. Jag jobbade i servisen där vilket innebar att jag serverade champagne och drinkar på vipborden. Tjänade massa dricks och lärde känna otroligt mycket folk. När Becca kom tillbaka så gick jag över till Laroy och körde servisen där med olika tjejer som gick om varandra och sen slutade det med att jag körde själv. Sista året tror jag det var. Sen vart jag tillfrågad av Boudal om jag ville börja jobba på Ambassadeur med honom…

Och på den vägen är det nattklubbsmässigt. Allting handlar om kontakter. Man ska vara utåtriktad och lätt för att lära känna människor. Vilket är ganska viktigt att man är ute ofta också. Det är viktigt att tex gå till White room efter jobbet, dansa och hänga med olika gäster. Jag jobbar nästan hela tiden. Tänker alltid på kontakter. Och hur jag kan använda dem till Ambassadeur eller något av mina andra jobb osv…

Men nästa jobb då. Media! Vet att det är grumligt vad jag gör. Och det är faktiskt lite så det är. Jag jobbar som koordinator, rekvisitör samt prodass. Media är så jäkla brett och även om jag är anställd som rekvisitör (en person som har hand om all rekvisita under en inspelning) för ett uppdrag så finns risken att jag gör flera andra saker också. Det är så det är inom media. Man måste jobba väldigt billigt väldigt länge för att komma någonstans. Största tipset är egentligen att skaffa en utbildning, då går det snabbare. Men jag tog den andra vägen.

En sommardag när jag var less på livet så mailade jag Calle Schulman och sa att jag ville jobba hos honom. Hade tur och fick jobba för honom och Hard hat. Där var jag i ett år och lärde mig massor samtidigt som jag lärde känna enormt mycket människor. Jag kommer alltid vara tacksam till Hard Hat. Igår ringde tex en regissör in mig på en casting som jag träffat genom ett jobb på Hardhat.

Just nu frilansar jag. Jag är alltså egen och tar an de uppdrag jag vill. Då finns det tex inga ''tider'', asså på tal om det. Första jag fick lära mig av Calle var att ''inom media finns det inge övertid, man jobbar tills det är färdigt''. Och det är så det är. Nu har jag tex ett lägre uppdrag på Ligist och då sitter jag där från 09 tills det blir klart. I tisdags till 20.30, igår till 20, och idag till 19. När det är inspelning tex kan man jobba från 06-22. Och man får inte mer betalt för att det ''blir sent'' utan man kommer alltid överens om en summa innan ett uppdrag. Men vet ni vad det bästa är? Att de flesta som jobbar inom media jobbar med det de Ã?LSKAR. Så det är vad man får istället för övertid – man får jobba med det man älskar. Och oftast är det faktiskt riktigt roligt. Jag älskar att jobba med media. Tycker det är hur roligt som helst.

Min blogg startade jag för kanske…. 4-5 år sen? Jag skrev dagbok när Lunarstorm fanns men jag vet inte om det riktigt räknas? Började på blogspot där jag var i några år. Och sen Nöjesguiden i 1 1/2 år och nu är jag här. Det här är story of my life på jobbfronten.

Summan av kardemumman är i alla fall att det inte finns några genvägar till något i livet. Ã?ven fast jag också försöker fuska ibland… Men det är viktigt att inte glömma att man måste jobba hårt för att komma någonstans.

Frågor på detta?