Kommer inte ihåg nu vart inspirationen till det här inlägget kommer ifrån men jag vet att jag skrev den här rubriken för någon vecka sen och sen inte riktigt haft lust att skriva det förens idag.
Många är rädda för att bråka med sin kompis. JUST DET! NU KOM JAG PÃ?! Det var Blondinbella som nämnde det på ''Efter tio''. Att många är rädda att ta ett bråk med en vän för de är rädda att man ska bli så ovänner, att man aldrig börjar prata med varandra igen, jämfört med syskon eller någon annan familjemedlem tex.
Jag håller inte med. Alla människor som är nära vänner till mig bråkar jag med och vi blir alltid vänner igen. För i slutet av dagen är man väl vänner för att man valt att ha den människan i sitt liv? Av en anledning som är större än något man är oense om.
Jag tror tex på att tycker man att någon har gjort något fel eller sagt något som man tagit illa vid sig av så är det otroligt viktigt att säga det. Att ta upp händelsen och säga hur man känner. Absolute inte låta det bubbla och hålla det inom sig. För det är då man kan sluta vara vän med någon som man faktiskt visst gillar för att den kanske inte upplevde situationen på samma sätt.
Så gör jag och de flesta av mina vänner. Här om veckan sa Boudal tex något som jag tyckte va väldigt taskigt. Istället för att bli en citron och irritera mig på honom så sa jag rakt ut att det där var faktiskt jättetaskigt sagt. Och frågade hur han menade. Hur han kunde säga en sån sak. Då förklarade han att han inte alls hade menat så och inte tänkt efter utan bara vräkt ur sig något han tyckte va lite roligt så bad han om ursäkt och då var det ur världen.
En annan vän till mig ringde upp en annan vän och sa exakt såhär: ''Jag mår skit dåligt och jag har försökt få tag på dig i flera dagar och du säger att du inte har tid. Jag tycker du är en sugig vän just nu!'' Då ändrades hela situation. För hon menade ju såklart inget illa, hon hade bara själv väldigt mycket just då och uppfattade inte att den personen faktiskt mådde så dåligt som hon gjorde. Då släppte hon allt och va med henne. Men det skulle ju kunnat blivit annorlunda, hon som mådde skit kunde sagt att ''Hon är en sugig vän. Jag ska inte vara kompis med henne längre. Hon bryr sig ändå inte om mig''.
Summan av kardemumman är ändå att när en situation dyker upp så sätter man sig ner, tar tag i det, pratar om det – och sen viktigast av allt – SLÃ?PPER DET och går vidare.
Wonderful post! We will be linking to this great article on our site. Keep up the great writing live horse racing online
There is definately a lot to find out about this subject. I like all the points you made https://freehorseracingtv.com/live2/
Some really excellent info, Sword lily I detected this. https://freehorseracingtv.com/live2/
Excellent article! We will be linking to this particularly great article on our website. Keep up the good writing. star canli yayin
Thank you for great content. I look forward to the continuation.
Jättebra skrivet tycker jag! Det är så lätt att man börjar bråka med folk i onödan och oftast så handlar det ju just bara om missförstånd. Och som du säger tar man upp det med kompisen så kan man ju diskutera fram vad som egentligen menades. Men tyvärr så är det väldigt svårt att göra på det här viset även fast det är det rätta. Det är enklare att bara bli sur, bitter och skita i personen. Men tack för tipset, detta ska jag verkligen ta åt mig utav.
Gillar när du skriver såna här inlägg. Som både peppar, talar om vad som är rätt och stöttar. Grymt!
Fortsättning på det ovan: Jag vill ha vänner men jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Jag trivs inte riktigt där jag bor(så att ta kontakt med människor där är inget alternativ) och känner mig äldre än de som är i min ålder. De har inte samma intressen som jag har eller vill göra det jag vill göra.Resa, Ordna middagar, inreda osv..Känner mig så gammal!
Missförstå mig inte. Jag hade många vänner när jag var liten men med åren flyttade dem och sedan dök dem upp som jag berättade om ovan.Hamnade i dåligt sällskap. Det är nu på sistonde som jag funderar hur det skulle vara att ha vänner som ger mig utrymme och accepterar för den jag är och lyssnar på mig.Hur ska jag gå tillväga för att hitta nya vänner? Du som har ett så stort kontaktnät och har många vänner…
Många är just rädda för konflikter och att börja bråka för att man ska förlora sina vänner ellr familjemedlem.Börjar man bråka är det så lätt att det eskalerar till det större.
Jag bröt kontakten med mina ”vänner” några år sedan för att jag inte stod ut längre. Under en lång tid gjorde dessa personer enbart vad dem ville(Jag fick inget utrymme) och pratade skit om människor som de dagligen umgicks med eller till och med om människor som levde i samma ort som de bodde i.Insett att jag mår bättre att vara själv än i dåligt sällskap. Det har tagit så mycket tid, energi, blod, svett och tårar för den delen också utan någon nytta.
Jag beundrar att du kan bråka med dina vänner och kan bli sams lika snabbt men hur många har egentligen en lika djup vänskap som du och Boudal, Forni?! Det känns som att ni har känt varandra sedan ni var små.
Hehe ja men gör det jessan. Man bråkar, pratar om det och går vidare. PUSS å trevlo helg.
HAHA vet du vem som är exakt tvärtom och sådär jobbig? JAG!
Hmm. Ska försöka bättra mig. Kändes så sjukt självklart när man läste det.