I veckan såg jag filmen ''Simon och Ekarna''. Den utspelar sig på 30-talet om jag inte minns fel. Efter filmen gick jag och Michaela igång på temat kärlek (för ovanlighetensskull). Pratade mest om romantiken som inte finns längre.

I och med att könsrollerna (''ska'') suddas ut och att vi ska vara så himla lika så dör den typiska gentlemannen ut. Att bli uppvaktad existerar inte nuförtiden. Man ska dela notor, man kan köpa blommor till sig själv och en dörr kan man väl öppna själv? Ja visst kan man det. Jag har ingenting emot att bjuda honom på middag men är det inte härligt om man skulle bli upphämtad hemma, med en bukett rosor och så skulle han öppna dörren när man går in på restaurangen och sen bjuda på middagen. Skjutsa hem en och sen skulle man stå där och fumla med portnycklarna lite extra länge och hoppas på att man skulle få en godnatt-kyss?

Man kan väl ta en annan nota, en annan gång. Men idag ska man bli glad om man får ett sms innan kl 05 en helg där det står om man vill sova ihop. Nej det vill jag inte för du har inte engagerat dig i mig. Var med om detta för ett tag sen, när en kille stod på Whiteroom och hade utlägg för mig om hur ''svår'' jag var. Jag försökte förklara för honom att jag inte alls va svår, men han hade ju bara hört av sig när han va full på stan och aldrig erbjudit sig att göra något nyktra. Vad som hör till är att jag var lite intresserad av honom, men inte av att åka hem och sexa upp han bara. Nä då är man svår helt plötsligt.

Ã?r det så hemskt att vilja bli lite uppvaktad?

Vet ni. Bättre var det på 30-talet.