Såhär ligger det till, jag kan fan inte släppa mitt ex jag blir galen! Det har gått över ett år och det går inte en dag utan att jag tänker på han. Jag har kämpat som fan för att få tillbaka han. Jag åkte iväg hela förra sommaren för att glömma han men misslyckades när jag kom hem sa han att han börjat träffa sitt ex men hade fortfarande känslor för mig. Sen efter en vecka sa han att de skulle försöka igen. Jag har försökt acceptera detta men det går fan inte! Blir knäpp! Vad ska jag göra? Tror faktiskt han gör ett misstag och skulle göra allt för han.. Tips eller vad tycker du??!!
Du är bäst!!!!! <3

Hmm… Ja du. Första reaktionen är ju att du ska strunta i honom? Jag har en känsla av att han kryddar lite för dig. Att han har känslor för dig är väl ändå inte konstigt om ni varit kära osv. Men om han bestämt sig för sitt ex så är de känslorna starkare och tyvärr tror jag att det bästa du kan göra är att acceptera det. Sätt dig och kolla igenom hela Sex and the City boxen så kanske du blir lite klokare. Gör jag ofta när jag har ont i hjärtat…

Har varit tillsammans med samma kille i två år (vi flyttade ihop också) men vi gjorde slut för två månader sen. Är så kär i honom, har aldrig känt så för någon innan! Men han har gjort mig ledsen massor av gånger plus att vi gjort slut en gång innan. Vill inte se honom gå vidare bara när jag inte kan, utan vill hålla kvar honom. Men jag är ju 20 år. Man blir väl kär igen, även om det inte känns så? Är det dumt att vara med någon man bråkar mycket med? Vi har ju det superbra när vi har det bra, då känner jag mig överlycklig. Men sen dagen efter kan allting kännas jättedåligt och jag kan sitta och gråta igen. Har du någon erfarenhet av liknande förhållanden? Vad ska man göra?

Ja det kallas för destruktiva förhållanden och de håller aldrig i längden. Man ska inte skrika och gråta i förhållande. Jag är väldigt hetsig och eldig och när jag var yngre lät jag det bubbla över flera gånger men det var ju för att jag var ett barn. Nu vet jag bättre och vet att när man stöter på ett problem så sätter man sig ner, pratar om det, släpper det och går vidare. Ingen ska gråta och bråka. Viktigaste är att man aldrig får nöja sig. Och är du bara 20 år så har du på allvar så mycket framför dig. SÅ många killar. Jag vet att det gör ont nu men vet du, en dag kommer du vakna och så kommer det kännas lite bättre. Och det är så man tar sig igenom jobbiga saker.

Kan du inte berätta kort om ditt ?kärleksliv? genom åren? Har du haft några långa förhållanden?

Ja men då börjar vi från början. Först var jag ihop med en kille som hette Marcus. När jag var ca 18 år. Vi var on and off från 12 år. Ja, ganska sjukt va? Först va ja kär i han och sen va han kär i mig och så höll vi på. Hånglade första gången vi va 12 och sen ihop när vi va 18. Sen kom Hampus. Hur fin kille som helst. Honom träffade jag på en resa till Bulgarien och vi var väl också ihop nått år. Här var jag 19 eller 20. Sen träffade jag några killar där emellan men det tog ganska låg tid tills jag träffade Philip. Då var jag 23.

Hur hanterade du när de tog slut?

Olika. Med Marcus var jag bara arg. Jag var så trött på honom. Vi hade det väldigt jobbigt. Ena sekunden var vi överlyckliga och andra sekunden grät jag så hysteriskt att jag inte kunde andas och spydde pga det. Hampus minns jag knappt… Jag var nog inte så schysst mot honom… Philip var jobbigt. Tycker himla mycket om honom. Det var ju ett riktigt och vuxet förhållande. Philip är världens finaste människa. Men tyvärr växte vi ifrån varandra på något sätt.

vad ska man göra om man slutat tro på kärleken?

Börja tro på den igen!!!! Nej men okej. Jag förstår att ibland så känns det väldigt mörkt och hopplöst och ensamt och helt värdelöst i vissa stunder men sen ska man försöka minnas hur mysigt och hur glad man kan bli av kärleken och min favorit stund – när man vaknar till på natten av att han flyttar närmare och trycker sin kropp mot min. Det är de stunderna man lever för.

Hur dejtar du? alltså utan att berätta några personliga detaljer! Är bara roligt att höra lite erfarenheter från en tjej som är några år äldre och som man ser upp till

Hehe hur jag dejtar? Jag vet inte. Jag förlorar i alla fall aldrig självrespekten. Jag skulle aldrig ringa tusen gånger. Jag är inte den som är på. Jag tycker han ska vara den som hör av sig osv. Det går jag igång på. Om jag måste kriga så blir jag galen och lägger ner honom sen i alla fall.

Har blivit singel för någon månad sen och inser (till min förvåning) hur onöjd jag är med det. Vill vara ihop ju! Men man får försöka göra det bästa av situationen. Så nu hade jag gärna velat ha lite tips. Efter ett två-års lång förhållande:
Hur ska jag nu göra för att börja gilla att vara singel och för att ha så roligt som möjligt som singel ? Tips?!

Man ska unna sig själv saker. Man ska unna sig själv att göra det mysigt bara för sig själv. Idag ville jag tex också komma hem till en karl som gjort middag till mig och sen bara krypa in under hans vinge och låta honom pilla mig i håret tills jag somna men eftersom jag inte hade det valet så köpte jag med mig charkisar och jordgubbar och gjorde det mysigt bara för mig själv. Och tycker du inte sånt är nice så är det bara att gå ut och supa. Gå ut och dansa och skratta och lev livet du nu kan göra när du bara är en JAG och inte en VI längre. Tänk på att du inte behöver tänka på någon annan nu. Gör sånt som ditt ex inte ville/gillade. Gör allt det! Jag vet! Gör en lista på sånt han inte ville att ni skulle göra och bocka av allt. Berätta gärna sen! Kram!