Jag har varit tillsammans med min kille i snart 3 år och vi litar på varandra till över 1000 % och har det super bra, men sen så har hans ex börjat smyga sig på. Han är verkligen inte intresserad av henne men hon gör mig svartsjuk när hon dyker upp på hans jobb (han jobbar på krogen men hon har aldrig varit där så de va ingen slump) och kommenterar på facebook och liknande saker, helt plötsligt nu på sistone. Har du något tips på hur man kan tänka för att inte bli svartsjuk och må dåligt osv? (Jag är aldrig annars svartsjuk men när det kommer till henne så blir jag det direkt). Det jobbiga är även att jag har hört hur alla andra har pratat om henne, hur snygg, sexig, perfekt, luktar gudomligt, stora bröst osv? Det får mig att må ännu sämre. Skulle bli så tacksam för svar, vill inte gå runt å tänka på henne eller jämföra mig med henne å känna mig ful osv..

Jag tror inte på svartsjuka. Man ska inte behöva må dåligt över något i sitt förhållande. Jag tycker att du ska göra det bästa du kan för att inte bry dig. Tvinga dig själv att inte bry dig. Om du inte tvekar på honom så har du faktiskt ingen anledning över att vara svartsjuk. Tänk så här, i slutet av dagen är han ändå med dig? Spelar ingen roll hur perfekta bröst hon har. Förmodligen var inte hon rätt för honom utan du är! Han har ju valt dig! Hon är bara en hemsk och dålig människa som springer runt och svansar framför honom. Karma kommer bita henne i rumpan.

?När är man egentligen kär?? är en ganska tråkig fråga, för det är ju olika för olika personer. Men tror du att man kan vara kär i en person som man knappt pratat med? Och som man inte haft någon kroppskontakt med, varken kram, kyss, sex osv

Hm… Ja det kan man nog… I alla fall vara fixerad vid. Men sen ska du tänka på att inte sätta en människa på någon piedestal förns du hängt med den. Gillar du någon så försök att ta kontakt. Bra sätt är att flörta. För det kan vara oskyldigt samtidigt som han kanske förstår att du är intresserad. Håll kvar blicken länge när ni får ögonkontakt kanske?

Vem var din första stora kärlek? Hur länge var ni tillsammans? Hur gamla var ni? Hur lyckades du släppa honom?

Min första kärlek hette nog Marcus. Eller Roger. Roger va kanske ändå först men jag var bara 14år och han tog min oskuld men vi var aldrig ihop. Han va ganska taskig om jag tänker efter faktiskt. Inte alls en schysst kille mot en liten snoris Dasha. men Marcus skrev jag ju om i del 1. Eller 2.

Where do you mert guys? I am single and tired off it,but I can?t seem to find anyone!

Stop looking. The right one will turn up… Otherwise, you meet guys through mutual friends? And through work i guess.

Varför gjorde P slut med dig? Har ni någon kontakt idag?? Hur var din relation med hans familj?

Varför vi gjorde slut svarade jag på i ''Kärlekfrågor del 3''. Vi har inte så mycket kontakt idag. Mest på födelsedagar, julafton osv. Relationen med hans familj var bra. Han har en hur varm och mysig familj som helst. De va jättesnälla mot mig. Vi har haft en en hel del härliga middagar ihop.

Tror du att man måste våga lämna ut sig själv helt då man går in i ett nytt förhållande? Måste man våga 100% för att det ska lyckas, eller kan man gå in i ett förhållande i hopp om att med tiden och med hjälp av kärlek bli hel igen?

Det är väl ändå ingen ide att gå in i ett förhållande halvhjärtat? Komigen.

Vilken är den finaste kärlekslåten för dig?

Det finns många. Älskar den här. Och har både fina och fula minnen med den här. 

Har du något mysigt kärleksminne att dela med dig av?

Jag tycker de finaste minnen är inte när det är något speciellt som hänt. Du vet, inte när man åkte iväg och han gjorde ''det och det'' utan de finaste är de minsta. Tex när jag stod och satte på mig jeansen och han sa ''Gud vad du är fin Dasha. Du är verkligen så himla snygg''. Så jag vart knäsvag, sparkade av mig jeansen och hoppade upp gränsle över honom så hårt att vi ramlade ner i sängen igen. Så skrattade vi mellan kyssarna. Det är ett väldigt fint minne.

Vad är det galnaste du har gjort av kärlek?

Ha ha. När jag var ganska liten (ca 15år) och träffade en kille som jag fick veta inte alls hade gjort slut med sin tjej som han sagt att han gjort så gick jag och köpte ägg och så tog jag med en tjejkompis så kastade vi ägg på hans bil. Sen… För några månader sen så köpte jag en biljett till Göteborg på fyllan efter Whiteroom och åkte och träffade en gammal kärlek. För vi hade börjat höras så trodde jag att jag va lite kär igen. Va där i tre-fyra dagar så kom jag på att jag inte alls va kär i honom igen och åkte hem igen.

Vad är det finaste du fått i form av kärlek?

Vet du att jag suttit och stirrat på den här frågan hur länge som helst nu. Jag vet inte? Jag kan inte komma på något. För att skriva något materiellt känns som fel svar. Jag vet faktiskt inte… Men väldigt mycket fint jag får av Josi och Becca. I form av middagar och kärlek när jag är här. Alltid öppna och varma och tränar på att vara föräldrar på mig.

När ska man sluta höra av sig till en kille? Jag har träffat en kille, vi har hörts av sen dess. Han vill ses säger han men det blir aldrig av. Jag fortsätter att höra av mig och han ger mig hela tiden positiva förhoppningar om att han faktiskt är intresserad. Dock är det jag som hör av mig. Hur länge ska man hålla på? Borde jag bara ge upp?

Ja ge upp. Lägg ner honom. Han kanske bara tycker det är nice med uppmärksamheten. Skulle han vilja träffa dig skulle han tagit sig tid att göra det. VILL man vara med någon så gör man tid. Sluta höra av dig. Skit kille.

Hej dasha jag är 16 år och helt jävla vilsen. Jag har aldrig haft ngt seriöst förhållande, och har den senaste tiden börjat känna att ?fan nu vill jag med ha pojkvän?. Bland mina tjejekompisar är det få som har/ haft seriösa förhållanden, så så efter är jag inte.

Men varför känner du sådan stress? Jag hade min första i slutet på 17 år. Och ändå var jag inte ''sist''. Känn absolut ingen panik. Herregud du är 16. Man SKA inte ha haft ett seriöst förhållande då. Jag förstår att du känner dig vilsen. Jag minns att jag kände mig både ensam och vilsen trots att jag var omringad av vänner när jag var mellan 14-17 år. Det är en svår tid. Man är inte riktigt barn längre men man är inte vuxen heller så man slits mellan dessa världar. Men att stressa fram något förhållande är inte rätt sätt. Det kommer komma när tiden är inne och rätt kille dyker upp i ditt liv. Lycka till! Kram!