Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

TÄVLING MED LORÈAL

Älskar när företag engagerar sig lite mer än att bara tävla ut något. Nu har Lorèal en supertävling där jag får tävla ut 5 hårkit åt er. 

Ni ska kommentera det här inlägget och berätta om ert värsta hårminne.

Och gå sedan in på deras kampanjsida på Spotify som är jävligt kul faktiskt. Man får dra en av sina spellistor till en ruta och så ”analyserar” den vad man är för typ av människa. Ha ha. Jag vart ”INDEPENDENT URBAN” vilket är kul eftersom att jag ofta slänger med uttrycket ”INDEPENDENT WOMEN”. 

Klicka här för att komma till Spotify.

 

Produkterna ni kan vinna: 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
10kommentarer
  • Jag var i Båstad med hela mitt gäng och härjade på Pepes en kväll förra sommaren. 30 pers som älskar varandra och har världens roligaste kväll slutar givetvis med 5 shots för mycket och jag ligger på en studsmatta och fnissar med min bästa killkompis på en efterfest, varpå han tycker att jag pratar för mycket och luktar för mycket rök eller nåt annat som inte faller honom i smaken – han måste hur som helst ge mig tuggummi. Ca 30 stycken. Jag tuggar som en lama och garvar och somnar till slut under stjärnorna. Vaknar upp på en luftmadrass och ska gå på toa, sätter upp håret, fastnar. Hela tuggummibollen med alla miljarder tuggummi jag blev matad med kvällen innan har jag drägglat ut under natten, de har fastnat i mitt nackhår – jag får klippa av mig en halv hästsvans och ser ut som ronja rövardotter i flera veckor. MITT I SOMMAREN!!!

    2012-11-08 09:26:42
    Svara
  • Mitt värsta hårminne var nog när det fastnade tuggummi i mitt hår och det gick inte att få bort,så jag fick klippa av det(på egen hand)..
    Gick sådär,haha du kan ju ana hur det gick sen,Skäll av mamma och pappa och såg ut som en gräsklippare kört över mig i ett halvår ungefär sedan klippte jag håret haha minne för livet!

    2012-11-05 17:57:52 http://xhamanda.blogg.se
    Svara
  • Mitt värsta hårminne är när jag för ett par år sedan satt och drack vin med ett gäng kompisar. En av killarna i sällskapet hade jag precis haft en rätt misslyckad datinghistoria med, och eftersom jag fortfarande tyckte att det var sjukt pinsamt gillade alla att driva med detta. Han börjar därför pika om när vi har legat och det spårar ur totalt, plötsligt är alla mycket involverade i vårt forna sexliv. Jag blir pionröd (rodnar aldrig annars, tror faktiskt att det var första gången) och börjar fläta mitt hår. Det är något jag gör när jag är nervös eller stressad, bara det att denna gång hade en annan vän tänt ett ljus i fönstret bakom mig. Plötsligt känner jag att min bästa vän slår till mig i huvudet – hon släcker en smärre brasa som jag inte ens upptäckt. Halva håret brann upp – hej ofrivillig page och ovärd kväll. Hade dessutom sparat ut håret i ett år för att jag skulle på långresa till solen och ville ha nice långt hår, fail.

    2012-11-02 12:06:11
    Svara
  • Mitt tjocka svarta hår blev för ett år sedan en katastrof efter för mycket plattningar och för lång tid sedan jag klippte mig. Efter som det är svart syndes det mer än väl hur vita och slitna topparna och hela håret var. Drog på att gå till frisören för att jag blir aldrig nöjd när jag går till frisören och brukar toppa mig själv. Men nu hade jag inget val och bokade en tid. Tog med en bild på mig själv så jag kunde visa exakt hur jag ville ha och så sa jag och visade även hur luggen mm skulle vara. Tycker det ser ganska bra ut när hon är klar men när jag kommer hem ser jag att hela håret är ojämt och den ena sidan är längre än den andra. Då är det inte några mm utan ca 5 cm. Vet inte varför jag inte såg det hos frisören men fick lite panik och ändrade benen för att se om det gick att fixa men inget funkade ena sidan var för lång. Så det slutade med att jag fick ta saxen själv och fixa till allt. Känner ännu mindre nu för att gå till en frisör för jag bli aldrig nöjd.
    Kram

    2012-11-02 08:02:44 http://sofiaaandersson.blogg.se/
    Svara
  • Mitt värsta hårminne var när min mamma skickade mig till hennes frisör för den var så BRA!! Och hon blev alltid jätte nöjd…

    Jag skulle klippa mig i en page, har mörkt brunt hår och skulle äntligen få göra knall röda slingor som jag hade drömt om länge. Åkt lite små spänt till frisören och hon satte igång… Jag fick mina röda slingor och det slitna topparna försvann… Men de jag missa var att hon klippte upp mig lite pgr av mitt tjocka hår detta missade jag helt.. Sen la det bara slingor i översta håret eftersom jag inte ville bli röd hårig utan ha några slingor för effekten.. Sen när hon skulle style blåste hon upp volymen på huvude och platta längs sidorna.. Så summan av allt blev att jag såg ut som en TUPP.. Gick därifrån in på närmaste toa blöte ner hela håret satte det i en tofs åkt hem till mamma å berätta hur elak hennes frisör var…

    2012-10-30 15:23:36
    Svara
  • Yay, tävling! Vinner aldrig något, men hoppas kan man ju… Mitt värsta hårminne är när jag på något sätt lyckades med att bränna sönder delar av min lugg när jag skulle locka det. Var på väg till fest, stod och tänkte på annat, så började det lukta konstigt och well… Du kan väl gissa dig fram till resten. Fick klippa av delar av den och sätta upp med hårspännen. Inget fashion statement blev det den kvällen haha 🙂

    2012-10-30 14:10:31
    Svara
  • Mitt värsta hårminne inträffade när jag var liten. Jag var 12-13 år gammal. Innan jag börjar vill jag bara berätta att jag har väldigt tjockt, frissigt hår. Rent ut sagt mardröms-hår. Mitt hår gick i alla fall till axlarna, och jag plattade det ständigt. Men jag fick för mig att jag väldigt gärna ville ha lugg…. Så jag tjatade jätte länge på min mamma men det fanns inte tid till just då JAG ville. Självklart så trodde jag att jag kunde göra detta heelt själv. Men jag bad i alla fall en kompis att hjälpa mig, så vi tog fram köks saxen, och höll fram håret så klippte hon. Jag blev inte nöjd och ville klippa en gång till (helt blint) och detta resulterade inte i något bra. Jag hade en TJOCK stubb mitt på pannan. Det allra värsta var att jag skulle på ett disco dagen efter. Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket. Fick dölja det hela med en ”bandana” i flera månader. ALDRIG igen säger jag bara…
    Kram, Nicole

    2012-10-30 12:14:10
    Svara
  • Mitt värsta hårminne inträffade faktiskt så sent som förra veckan. Jag hade bokat tid hos en bra salong i stan. Har varit där en gång förut men inte hos den frisören. Bokade tiden en fredag vid lunch och flexade ut för dagen för att kunna ha lite ME-time (Plus ta mig råd att fixa frippen), vilket inte hinns särskilt ofta nuförtiden. Besöket börjar med att jag kommer några minuter tidigt och sätter mig och väntar. Medan jag väntar på min tur ringer telefonen på salongen och det visar sig var ‘min’ frisörs stamkund som meddelar att hon är lite sen. Det visar sig att det blivit något fel i bokningen och stamkunden trodde hon bokat den tiden jag har. Så frisören kommer fram till mig och ber att få boka om min tid. Jag säger lite trevande att jag ska bort på lördagen och vill hinna få det fixat innan dess. Då säger hon, senare ikväll då? Och jag som har en date med min kille inbokad försöker säga att det tyvärr inte går (hatar såna situationer, blir så mesig). Så frisören suckar LJUDLIGT och tar telefonen igen och förklarar läget för stamkunden och bokar en ny tid med henne. När det sen blir min tur och jag sätter mig i frisörstolen så säger hon irriterat och förebrående att ‘ja det löste sig till slut’, plus några suckar till. Sen när vi diskuterar vad jag vill göra med mitt blonda lite trista hår så säger jag att jag skulle vilja göra något lite roligare, kanske lägga i lite mörka slingor som jag gjorde sist (för över 6 kmån sedan). Då säger hon att ‘nej det är ingen idé, ditt hår är så poröst så det blir inget bra’. Mitt förslag är att vi lägger i lite blonda slingor för att få bort den värsa utväxten, men lägger de bara precis på ovanhåret och låter det andra va kvar så blir det mer djup i det. Eh okej svarar jag. Sen ber jag henne klippa igenom håret ORDENTLIGT, även det uppklippta eftersom det är så himla slitet. Då väljer hon att bara ta yttersta yttersta topparna så att det fortfarande är supertovigt efter varje natt och varje dusch. Efter klippningen lyfter jag frågan om färgen igen, om hon verkligen tycker det råttfärgade ska få växa ut och då säger hon bestämt ja. Jag säger att jag vill ha lite förändring för det ser så trist ut nu och då säger hon. Jamen det är ju håret i sig, det kan man inte ändra genom en klippning. Tackarrrr. Och så lägger hon i några ljusa rätt breda slingor lite snabbt och sen blåser till det och sen bara: Ja det blir 1400. Och då hade jag precis suttit och sett en tjej innan som fått massa nyanser i sitt hår och skitfint och klippt och fixat för 1600. Vad fan, 1400 för en timme surande och tysthet där jag inte själv ens får bestämma något utan vi gör något som min frisör påstår kommer bli bättre ‘om ett par klippningar’. Tackarrr. Så mycket för en mysig eftermiddag med att skämma bort sig själv och ha det mysigt. Det blev inte fult, det blev ungefär som innan bara och det kändes så jävla ovärt. Så det handlar inte bara om håret utan om en eftermiddag som inte blev som den skulle 🙂

    2012-10-30 10:24:29 http://teresealex.blogg.se
    Svara
  • Mitt värsta hårminne var när jag hade mörkt hår och skulle göra ljusa slingor till sommaren. Jag kom ut från duschen så var slingorna orange, jag grät så jag sprang ner till matdax och köpte blond hårfärg. Det blev gult. Det var så hemskt att jag gråt tills jag kunde knappt andas. Tack o lov så är mammas kompis frisör så hon fick fixa till det dagen efter och det gör hon även idag med. Det händer inte att jag ska färga mitt hår igen :p hehe
    Love your blog! 🙂

    2012-10-29 22:29:16
    Svara
  • Mitt värsta hårminne var när jag fick för mig att göra svarta slingor i mitt platinablonda hår. Ännu värre var att jag också hade bestämt mig för att göra det hemma (visste antagligen att frisören skulle neka mig om jag gick dit). Mamma ställde motvilligt med snällt upp. Även om inte de svarta slingorna hade blivit snygga så kanske det hade blivit en aning bättre än vad resultatet blev. Jag hade nämligen lyckats köpa en blå färg och när håret var fönat och klart såg jag ut som en blå metalicbil i skallen. Nästa morgon grät jag så mycket så jag slapp gå till skolan och på eftermiddagen skjutsade mamma mig till frissan som räddade de så gott som de kunde.

    Det var ett hemskt 24timmars hårtrauma 🙂

    2012-10-29 18:17:20
    Svara
Dasha Girines webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Emma Danielsson
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Home
34 kvadrat
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Mathilda Weihager
Man
Niklas Berglind