Efter mitt inlägg för ca en vecka sedan är ni många som hört av er på mail och försökt få mig på bättre humör och sen även skickat fler mail ang ”KÄRLEK MED DASHA”. Men Jag känner mig lite dum att sitta och besvara det just nu. Känns fel och inte naturligt. Så jag lovar att vi kommer ta tillbaka världens härligaste format men vi avvaktar lite.
Men en sak ska jag dela med mig av som jag precis lärt mig. Det är något jag tidigare har vägrat inom kärleken. Det är en annan sak i ett förhållande till sina vänner eller föräldrar har jag alltid tyckt. Och det här vill jag att ni ska veta är viktigt – att erkänna när man har fel. Att be om ursäkt är väldigt underskattat.
Vad jag skulle komma fram till är att i kärlek måste man kompromissa. Man måste mötas i mitten. Stilen jag kört på som varit ”my way or the highway” fungerar inte. OBS! Detta betyder inte att man ska ta skit. Det ska man aldrig göra. Inte i något förhållande. Man ska aldrig vara med någon som gör en mer ledsen än glad. Men om en människa egentligen gör dig mest glad men ni är oense om något, låt säga framtiden tex så kanske man får kompromissa.
