Jag har en gammal killkompis sen flera år tillbaka, och för ett halvår sedan gjorde vi det superförbjuda och började dejta. (dumt!) Efter ett tag så kände jag att detta inte var vad jag trodde att det hade kunnat bli, men han tyckte om mig mer. Nu har vi brutit upp, och har sedan dess börjat kunna umgås som vänner igen, men nu har han sagt att om det inte blir något mellan oss så vill han inte ha något alls, inte vänskap heller. Jag ifrågasätter inte detta, jag fattar att han kanske inte vill vara vän om han vill något mer. Men samtidigt som jag vet att jag inte vill vara tillsammans med honom tror jag att jag kommer gå i tusen bitar om jag inte får vara hans vän. Vi skulle aldrig gjort misstaget att börja dejta från första början men nu är det som det är. Hur ska jag göra? Hur får jag mig själv att förstå och på något sätt acceptera att han troligtvis inte kommer finnas i mitt liv framöver.

 

 

 

Ja alltså… Det här är det klantigaste man kan göra. Jag har svårt att tro att man kan hitta tillbaka till vänskapen ni hade innan direkt. Inte förns han hittar en ny? Och det verkligen blir riktigt allvarligt mellan dem. Vi snackar inte något plåster här. Utan THE ONE. Ja då kan ni säkert hitta tillbaka till varandra. För innan kommer det bli svårt. Ni kan aldrig gå tillbaka till att umgås på det sättet man gjort innan. Tex skulle du slänga över bena på honom när ni kollar film så kommer det helt plötsligt kännas akward? Och du kommer inte kunna snacka om killar med honom för då kommer du vara rädd att han blir stött? Så mitt bästa råd är att bara låta honom vara. Det SUGER men du får inte gå sönder. Du får umgås med andra vänner. Jag tycker det är mest synd om honom. Han sitter där med brustet hjärta…