Har nu legat sömnlös i två nätter och druckit vin till frukost och sovit på dagen och inte lämnat mina vänners soffa. Sett de gå till jobbet och sett de komma hem och ställa fram mat till mig som jag tycker om. Sen har jag legat på deras terrass och fått lite sol i en alldeles för stor jacka och invirad i en mörk filt. Gått in i badrummet och gråtit för att jag inte vill vara jobbig. Vet att jag inte är det men jag orkar inte vara ledsen för är jag ledsen och någon ska krama mig blir jag hysteriskt ledsen.

Vill bara spola fram denna transportstrecka jag befinner mig i just nu och vara framme på slutdestinationen. Vad det än må vara. Men denna transportstrecka jag befinner mig i just nu är kall och det känns som snöblandat regn piskar mina randiga kinder.

Men imorse när jag vaknade bestämde jag mig för att jag ska ge denna ångest denna helg ut. Jag ska vara superledsen och arg och besviken och sårad och destruktiv denna helg. Men sen när måndagen kommer så ska jag lämna detta bakom mig. Jag ska då gå vidare. Då får jag inte vara ledsen mer. Det suger att det är så här men jag har alltid sagt att allting blir alltid vad man gör det till och jag vägrar att gråta bort flera månader. Man får se till att sysselsätta sig med saker som gör en glad och träffa människor som vill vara i ens liv, helt enkelt.