För er som inte vet så var jag inte den bästa eleven i skolan. ”Jag var varken intresserad eller hade tålamodet” – trodde jag fram tills bara nyligen. Men faktum är att jag alltid haft svårt att koncentrera mig och jag har alltid varit lätt att störa. Men vad som varit jobbigast för mig under hela livet har varit tidiga mornar. Jag klarar inte av det. Och faktum är att jag suttit på kontoret och varit ”närvarande” men jag har inte varit med. Jag är inte vaken och jag fungerar inte innan tio på morgonen. Så är det helt enkelt. Och det kan ingen larmklocka eller ”ny morgonrutin” ändra på. Jag fyller 29 nästa vecka och det har varit så här så länge jag kan minnas. 

Mitt arbetsliv fungerar så bra som det aldrig gjort förr. Jag är inte först på kontoret, jag kommer in vid tiotiden men skillnaden är att jag är glad och pigg och jag börjar jobba på en gång. När jag började åtta på morgonen så tog det mig MINST en timma att vakna. Och tjura. Och vara lättretlig. 

På mitt gamla arbete var det stenhårt 08.00. Var man fem minuter sen fick man ett sms (hitlervarning på det där). Vilket gjorde att jag blev ännu mer sen och ännu mer trött och irriterad och det kunde sluta med att jag tjurade hur länge som helst. Och då får man inte mycket gjort ska ni veta!

Jag vet inte hur jag ska överföra detta till mina framtida anställda men någon form av flex ska det vara. Alla är vi olika individer och det gäller att anpassa arbetet efter det. Så att alla kan prestera på absolut bästa sätt med de främsta förutsättningarna. 

Håller ni med?