I ett par år har jag haft äran att dela en liten minikräftskiva med Boudal och hans son Mio. Igår körde vi den igen. Men jag måste säga en sak… Vilken liten gentleman Mio blivit. Han var ju en riktig liten busUNGE. Eller det är han säkert fortfarande men han har blivit äldre. Tre saker reflekterade jag över igår.

1) När vi var på väg till bilen och jag klagade över att min väska var så otroligt tung att jag tom fick ont i axeln så erbjöd han sig att bära den. Då skrattade jag och sa: ”Nej, alltså den är JÄTTETUNG Mio”. Då slet han till sig den OCH min kasse och bar den de hundra meterna till bilen.

2) När vi kommer fram till bilen säger jag: ”Men då får du såklart åka fram eftersom du bar min väska!” Det besvarar han med ”NEJ. Ni  sitter fram. Jag sitter bak.” Och då ska jag tillägga att i alla andra år varje gång vi åkt bil har det varit sura miner om att han får sitta bak. Alltså riktigt sura miner ibland. Vi detta laget sitter jag helt i chock och fattar ingenting.

3) När jag ska gå hem pitchar jag att han och Boudal ska följa mig en bit ”för att det är fint väder och det är trevligt”. Han skuttar upp utan några som helst suckningar och vi har det hur roligt som helst hela vägen hem.

Det är så härligt att se någon växa upp. En riktigt fin kille är Mio. Ära att få ha en traditionell kräftis med honom.

 
  

En annan rolig grej vi avverkade var konstiga saker vi vuxna måste leva med. Jag lärde honom vad ränta och lån hos banken innebar. Allt grundade sig i att han vill ha en dator i födelsedagspresent för att han inte ska äta godis och chips under ett år. MEN han vill ha datorn efter sex månader (dvs på sin födelsedag). Men då frågade jag vad mamma och pappa skulle få för fallskärm ifall han åt godis eller chips när han hade fått datorn? Då kom vi in på ränta och lån. Hehe.

En timma senare har jag givetvis glömt vårt samtal och kommer studsandes in i hans rum och säger att det släppts en ny chipssmak och att vi ska ha provsmkaning! Han ska smaka och gissa ifall han kan gissa rätt på smaken. Då tittar han på mig med sina valpigaste ögon och stammar fram:

”Men.. Men. Jag får ju inte äta chips Dasha…”

RIDÅ.
(sämsta förebilden ever).

(Gammal bild från vår kräftis två år sedan)