Parajumpers som vinterjacka. 

Nu är klockan 05.34 och jag vaknade av mig själv för lite mer än en timme sedan. Började med att vända upp och ner på kuddarna, ni vet så man får kalla sidan mot ansiktet. Men det hjälpte inte. Sedan snöade jag in mig på att det snart är vinter. Och började fundera på vilken vinterjacka man ska ha i år. Förra året bytlånade jag Beccas Parajumper och blev väldigt betuttad. 

De kostar en del men jag gillade verkligen kvalitén och värmen i den. Det är så himla mysigt att bli äldre för man prioriterar helt annorlunda. Minns när jag var liten – då hade jag ingenting emot att hacka tänder en hel vinter, bara man var snygg. Minns speciellt en gång i 7an, det var nog noll gradigt men sol. Jag startade ett enormt bråk med mamma för jag tyckte det var helt rimligt att jag kunde gå i linne och skinnjacka till skolan. ”Det är ju SOL?!”. 

Nu ligger prioriteringarna helt annorlunda. Vill att rumpan ska vara täckt och halsen skyddad. Och ett annat krav är luva. Det fungerar inte alltid med mössa men om det blåser till måste jag kunna täcka för öronen. Sen får den gärna vara snygg också. Men det är ändå som nummer tre på kravlistan. 

Dessa har jag kikat på nu mitt i natten. Vilken tycker ni är finast? Svårt att bestämma mig för färgen också. Svart känns lätt men den första bilden här nedan, i den gråa nyansen känns riktigt fräsch. 

 
   
 

 

Hemmakur mot hosta

 

Som resten av stan har jag dragit på mig en riktig förkylning. Vet inte om det beror på att man fortfarande sover med öppet fönster och inte riktigt insett att det är kallt om nätterna eller att jag gick i kjol hela förra veckan. För dagtid var det ju ändå ganska varmt förra veckan men om kvällarna blåste det in kallt under kjolen. Så nu sitter jag med helt igentäppt näsa och hosta. Och känner mig svag i huvudet pga allt snor. Gränsfall till feber.

Men jag tror på att man kan vätska ut vissa sjukdomar! Speciellt förkylning. Så både igår och idag har jag druckit litervis med vätska. Det har varit juicer med ingefära och vatten osv. Men starkast tror jag på färskpressad citron och ingefära. Givetvis i varmt vatten man kokat innan. Det tror jag på. Detta är mitt femte glas för denna kväll här hemma.

Ut med er baciller!

 

 

Jag välkomnar döden.

 

Jag tycker det är många som är rädda för döden. Jag har ingen direkt dödslängtan. Jag är intresserad av hur mitt liv kommer utveckla sig. Men jag är verkligen 0% rädd för att dö. Skulle det vara så att jag skulle dö imorgon skulle det givetvis inte vara något kul men jag är inte rädd. Jag är så himla okej med döden. Tror någonstans att det inte bara blir svart och tar slut. Det kan det inte göra.

Men däremot är jag livrädd för att bli ensam. Att leva ensam. Att hela mitt liv kommer gå ut på karriär och jag kommer vakan upp en dag mitt i livet så är jag 45 år. Ogift. Inga barn och då är det försent. Och att jag ”ge upp” och bara vara ensam. Finna mig i at vara ensam.

Ensam.

Det ordet ger mig kväljningar. Jag blir nästan yr bara av tanken.

Ska jag inte laga mat till någon? Eller ta hand om någon? Det är ju det mysigaste jag vet. Herregud. Blev så stressad nu. Nu gräver jag ner mig i jobb. Puss hej.

  

 

   

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!