Just nu sitter vi på flygplatsen och mår riktigt dåligt. Vi gick nämligen ut igår. Ni vet när man har så roligt så man ba ”skit samma” sveper en till tequila och skrattar bort timmar man kanske sovit istället. lol. Idag fick vi givetvis äta upp det… Tre timmars sömn och ett försenat plan är ingen bra kombo. Vi mår riktigt riktigt dåligt.
Först ska vi till San Jose (Costa Rica) och sova över en natt. Sedan åker vi imorrn tillbaka till Svealand. Det ska bli skönt att komma hem… Men har ändå ångest för det. Är ju inte ”hem” jag ska. Bor hos Josef några veckor till tills jag får min lägenhet. Oj vad jag längtar efter den nu.
Undrar som ovanstående, (och det är verkligen inte vår business) men har dina kompisar Becka och Josef gjort slut? Tänker att det kanske är lite ovanligt att han inte firar jul och nyår med sin familj ist för att åka till costa rica? Meen jag kanske tänker för gammaldags. Bra blogg har du iaf!
Ja de gjorde slut för ungefär ett år sedan.
Kan du inte visa allt du shoppade i miami? Vi såg ju ett smakprov på snapchat!!! Dööör av nyfikenhet!!!!
För nån vecka sen skrev du att du funderade på att kanske höra av dig till ”honom”, när du tänkte hur du skulle agera om du bara hade ett år kvar att leva. Men att döma av dina senaste tweets (följer dig på många ställen ja, men du är ju så rolig att följa) så valde du att inte göra det, eller?
Kanske verkar som att jag snokar eller stalkar nu, verkligen inte meningen iallafall. Men det känns som att jag ställer samma fråga till mig själv, liksom ”ska jag, ska jag inte? är han värd att kämpa för? det är klart det finns tusen killar och häften av dem lär vara bättre än vad han någonsin kommer bli, men han är ju fortfarande världens bästa för mig, världens tryggaste famn? eller?” – lite så tänker jag.
Jag vet egentligen inte vad jag tänkte när jag läste ditt inlägg, men lite ”vågar dasha, vågar jag” låg det i det. Så gjorde du det? Eller hur tänker du kring det?
Tror i grund och botten inte att det handlar om rädslan för av att vara ensam, varken för mig eller dig, utan rädslan av att komma på att ”men herregud, där går ju min människa och jag släppte honom för att saker var jobbiga och komplicerade” – i allafall för min del, det är en av mina farhågor. Jag är liksom rädd för att en dag vakna och inse att jag har nått mina mål, levt ut drömmar och träffat fantastiska människor men att inte en enda grej egentligen kan mätas med den genuina lycka och trygghet man fick känna med honom. Att man blev trygg i sig själv, framgångsrik, lycklig och kär kär kär men ÄNDÅ så är allting lika självklart och underbart med honom trots den tid som passerat, trots allt så betyder han mest.
Hur tänker du Dasha? Det här blev suuuuuper långt. Men men, kanske är kul med en funderare.
Jag gjorde det och det ångrar jag. Han är fortfarande en fuckboy, tyvärr. Men gör det om du vill. För vår del handlade det om en ganska stor grej men jag struntade i den. Men sen blev det kalops ändå. Puss
Att resa bakis är aldrig kul. Hoppas att det gick bra ändå 🙂
Haha, stor igenkänning på den! På natten är det helt orimligt att föreställa sig att man kommer att må kass dgn efter just för att man mår så bra just då:)
Tycker ändå det är värt det ibland, kan ofta börja småfnissa för mig själv på jobbet när jag kommer på galna grejjer man gjort på klubbar!
Är Josef din nya pojkvän?
Nej! Josef är en av mina bästa vänner! Han som är pappa till Harley.
Har Josef och Becca gjort slut? 🙁 va tråkigt isf! Men dom verkar vara så fina föräldrar åt lilla Harley så kommer gå toppen!