Ni som följer mig pÃ¥ SNAP (dondasha) vet att jag haft problem med mitt knä sen i somras. När jag var i St-Tropez sÃ¥ skulle jag göra nÃ¥gon form av balett-move och sÃ¥ small det till i knät. Efter det har jag inte riktigt kunnat gÃ¥ pÃ¥ det helt. Och sedan har smärtan ändrat sig och ett tag var den ”helt ok” förutom att jag inte kunde sätta mig pÃ¥ huk och ”stänga igen” knät helt utan smärta.

DÃ¥ sökte jag mig till en knäspecialist som gav mig ordern att ”träna upp musklerna runt knät”. Satte mig pÃ¥ hÃ¥rdträning och rehab. Slutade med att jag fick sÃ¥dana smärtor att jag inte kunde gÃ¥ över huvudtaget och vaknade flera gÃ¥nger per natt eftersom varje gÃ¥ng jag rörde benet pÃ¥ nÃ¥got sätt gjorde det ont. Gick tillbaka till knäspecialisten som dÃ¥ skickade mig till en läkare som konstaterade att det är NÅGOT med min menisk. Förmodligen sÃ¥ gick den inte av där i somras utan bara fick en spricka i sig och nÃ¥got hamnade i kläm. Som inte kunnat läka igen av sig själv eftersom den just sitter i kläm och varje gÃ¥ng jag anstränger och använder knät sÃ¥ blir den inflammerad och irriterad. Som en liten köttsträng som hamnat i kläm och inte lossnar och inte läker ihop. SÃ¥ det blir en titt-hÃ¥lsoperation pÃ¥ fredag för att 1) kika ordentligt vad det är där i och 2) förhoppningsvis bara slipa bort den lilla jävlen som stör mig frÃ¥n att kinan gÃ¥ powerwalks och känna mig snygg i klackar. FörstÃ¥r ni jag inte kunnat ha klackar sen i Juli? Bott i gympaskor och det är sÃ¥ trÃ¥kigt. Vill va ladylike igen.

Men i alla fall. HÃ¥ll alla tummar för mig när jag ska sövas klockan 11.30 pÃ¥ fredag? Är ärligt talat skit nervös. Jag har ju en fobi i livet och det är smärta. KLARAR INTE AV smärta. Är livrädd för smärta. Livrädd att vakna upp pÃ¥ fredag och ha ont. Samtidigt som jag har konstant ont just nu… Men det är en annan sorts smärta. En smärta jag pÃ¥ nÃ¥got sätt lärt mig att leva med? Konstigt det där. Hur anpassningar kroppen är.