Vi var ju i NYC i December.

Jag blev totalt förälskad i staden (varit där en gång förut) – precis som alla andra så när jag och Maxinne hade så tur så vi fick jobbrelaterade  ärenden där så då var det bara att boka en ny biljett. Det kommer bli en hel del jobb för våran del men vad gör det när man springer på NYC-gator emellan?

Vi åker idag och kommer hem tisdag! Jag hoppas mitt knä kommer hålla… Annars får vi kanske hyra en rullstol så får Maxi dra omkring mig i en sådan. Vad tror ni om det? Grejen är den att jag ska gå på knät men inte anstränga det. Och jag känner ju verkligen när det ansträngs. Tex max max max en timmes aktivt gående klarar den. Inte ens det egentligen. För då KÄNNER jag av att det ömmar.

STRESS är den lindrigaste förklaringen för hur jag och min kropp mår för tillfället. Igår kväll när jag kom hem från Riga och slängde in en tvätt så började jag packa om. Imorse när jag stod och tittade på den halvfulla resväskan tänkte jag ”Vad har jag glömt? Den är på ricko helt tom. Använt ca 30% av innehållet?” Sedan hade jag klämt in ett möte hemma hos mig för att jag skulle hinna packa samtidigt som drog ut på tiden och sedan var det bara att springa hemifrån. Efter ett par timmar på kontoret slog det mig. Jag har ju glömt de två paren av byxor och de tre blusarna jag tvättade igår som jag ville ha med till NYC? De hänger på tvättställningen i vardagsrummet. Då är man stressad… Hoppas verkligen jag hinner hem emellan idag för att hämta dem. Tråkigt med ett par jeans jag inte ens gillar att ha i NYC. Tog på mig dessa för de är mjuka och därför sköna att resa i.

Vi får se. Så här såg det ut när vi var där i December.