Idag är första dagen på veckor som jag känner något hopp om livet. Kändes nästan som om jag gick in i väggen där ett tag. Att vara såhär sjuk, såhär länge som jag varit är så extremt påfrestande och utmattande. Och uttråkande. Man blir mer eller mindre galen.
Men idag vaknade jag med ljus i sikte. Tur det då jag har en biljett till Nötknäpparen ikväll tillsammans med min älskade Molly. Fick den av henne i födelsedagspresent i April. Tur att vi både blev friska. Molly har legat på sjukhus halva veckan för att hon hade åkt på någon parasit som gjorde att hon blev helt uttorkad. Åtta kilo på en vecka skojar man inte bort! Jag har typ gått upp fem. Men jag har bara unnat mig allt. Ni vet när man inte orkar laga middag och äter en bulle istället och sedan efterrätt på det. Så har jag levt. I typ fyra veckor. Men det har det varit värt. Annars hade jag kanske tom grävt ner mig i en lättare depression. Kändes lite som om jag nästan var nere i ett sådant mörkt hål där ett tag…
Okej men idag känns det nästan som en första vårdag i mitt liv. Jag har både skrattat och känt mig glad. Så vi ska först på föreställningen och sedan äta en middag. Sedan kanske jag tom unnar mig några drinkar. Jag äter ju penicillin men känner ju mig bättre idag och då kanske man kan unna sig lite tänker jag. BEHÖVER skratta med bästa vänner över några glas. Så känner jag.
Här kommer lite random bilder på människor jag tycker om.
The point of view of your article has taught me a lot, and I already know how to improve the paper on gate.oi, thank you. https://www.gate.io/vi/signup/XwNAU
blusen på bild 2 är sååå snygg!!! minns du vart du köpt den?
Var var Michaela Forni? Är inte ni vänner längre?
Vad händer med Helium? Du har inte skrivit om det på evigheter o samma med Maxinne. Och ni har ju inte heller direkt synts ihop.. Alla anställda o praktikanter och det gick ju sååååå bra?
Vad hände?
Jag drogs med en förkylning under en månAds tid. Min läkare sa åt mig att undvika alkohol tills jag var helt frisk. Smådrickande flera dagar i veckan gör att kroppen bara drar på sig mer och mer och blir aldrig helt frisk. Jag hostdd också sönder revben! Fruktansvärt!! Särskilt när hostan inte går över och man fortsätter hosta med brutna revben. Gah! Hemskt!!!
Jag har aldrig stött på en så självömkande människa som dig, att lyssna på podden går inte för du ger Hanna cirka noll utrymme och du upprepar allt och sen är resten av podden bara ett jävla tjat om din sjukdom. Vi vet, vi läste boken, du kan sluta nu. Visa att du är en tuff ryss istället för detta pinsamma betende.
Men kom igen.. Lyssna inte om hon är så jobbig. Är ju förhoppningsvis bara en period eftersom hon börjar må bättre. Jag tycker snarare det är uppfriskande att någon vågar klaga och prata om hur jobbigt det är att vara sjuk, utan att man ska behöva ha typ cancer för att ta det utrymmet. Om jag hade haft sociala kanaler när jag haft tex urinvägsinfektion hade jag tyckt det var jätteskönt att kunna få ur mig det till mina digitala vänner och kunna prata om det och få stöd. Dessutom har ju dasha förklarat att smärta är hennes värsta grej, så en månads (!) förkylning och att hosta sönder revbenen är tuffare för henne än vissa andra.
Skrev ju att de inte går att lyssna på podden därför gör jag inte det men ja tar mig ändå rätten att påpeka att denna överdrivna självömkan är bisarr och extremt osexig. Mina vänner påpekade detta för mig och var då tvungen att lyssna och läsa igenom lite för att se om de stämde 🙂
Okej, förlåt om jag lät hård 🙂
Jag har en fråga till nästa vecka. Vem utav dig och Hanna anser ni är ”kändast?” Då räknar jag in antalet bloggläsare, IG-följare samt nätverk. Kul att höra hur ni resonerar ang det
Dasha, från vilket land kommer du? eller i alla fall härstammar från?
Född i Moskva 🙂
Jag har alltid anat något sådant, med dina drag samt ditt namn och när jag såg din mor blev det så uppenbart. Så, vad intressant.