Igår träffades jag och mamma. Åt en mysig och stillsam middag hemma hos mig och mindes Tiara. Igår var det ett år sedan vi avlivade henne. Helt otroligt vad tiden bara rinner iväg… Ett år sedan? Hur kan det redan gått ett år. Jag minns exakt de dagarna. Här skriver jag liten text om känslorna.

Känner saknaden från henne i bröstet när jag skriver detta.

(För er som inte hänger med så köpte jag Tiara när jag var 19 år, sedan fick hon tre valpar, en gav vi bort till vänner till familjen, den andra dog i födseln och den tredje behöll vi – Bella! Så nu har vi en hund kvar, Bella som är Tiaras valp. Fast den sk ”valpen” fyllde sju år för någon månad sedan. Men hon kommer för alltid vara lilla valpen för oss).