Älskar att se mina älskade människor i mig själv.

Har ni nånsin fått känslan att er förälder säger något och så låter det exakt som er mormor/farfar etc, dvs dens förälder?

Och sen. Sen händer det mest skrämmande.

När ni själva säger eller gör nÃ¥got och sÃ¥ gÃ¥r det som en blixt genom kroppen som fÃ¥r ögonen att spärras upp – för nu lÃ¥ter ni exakt som er förälder själva.

Kanske är det nÃ¥got de brukade säga när nÃ¥got speciellt hände eller ett ljud ni stört er pÃ¥ att de gör och sÃ¥ helt plötsligt stÃ¥r ni där själva och tar av er skon som sitter pÃ¥ tok för tight runt foten och helt plötsligt öppnas munnen och det kommer ut ett ljud, längst nere ifrÃ¥n magen som lÃ¥ter pÃ¥ pricken som det er förälder alltid gjort. Jag gjorde det där ljudet ”Ahhhhhhhhhh!” som jag alltid tyckt varit sÃ¥ störigt när mamma gjort.
Typ, ”Men herregud sÃ¥ jobbigt är det inte att ta av skon att man mÃ¥ste stöna v a r j e g Ã¥ n g”.

Hehe men så står man där. Exakt där. Kan ni inte dela med er? Ifall ni känner igen er. Jag ser förövrigt min mormors händer i mina händer varje dag. Vi har samma naglar, samma sätt att använda oss av dem och mina ådror sitter tom på samma plats som hennes gjorde. Min mormor blev biten av en hund en gång, det gjorde att hennes vänstra pekfinger blev lite stelt. Så hon kunde böja in fingret till handflatan men inte sträcka ut det helt. Så om jag gör mitt vänstra pekfinger lite krokigt vill jag nästan skrika rakt ut för då ser mina händer helt identiska ut med mormors. Älskar att se mina älskade människor i mig själv.

<3

  

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!