Har ni nånsin fått känslan att er förälder säger något och så låter det exakt som er mormor/farfar etc, dvs dens förälder?
Och sen. Sen händer det mest skrämmande.
När ni själva säger eller gör nÃ¥got och sÃ¥ gÃ¥r det som en blixt genom kroppen som fÃ¥r ögonen att spärras upp – för nu lÃ¥ter ni exakt som er förälder själva.
Kanske är det nÃ¥got de brukade säga när nÃ¥got speciellt hände eller ett ljud ni stört er pÃ¥ att de gör och sÃ¥ helt plötsligt stÃ¥r ni där själva och tar av er skon som sitter pÃ¥ tok för tight runt foten och helt plötsligt öppnas munnen och det kommer ut ett ljud, längst nere ifrÃ¥n magen som lÃ¥ter pÃ¥ pricken som det er förälder alltid gjort. Jag gjorde det där ljudet ”Ahhhhhhhhhh!” som jag alltid tyckt varit sÃ¥ störigt när mamma gjort.
Typ, ”Men herregud sÃ¥ jobbigt är det inte att ta av skon att man mÃ¥ste stöna v a r j e g Ã¥ n g”.
Hehe men sÃ¥ stÃ¥r man där. Exakt där. Kan ni inte dela med er? Ifall ni känner igen er. Jag ser förövrigt min mormors händer i mina händer varje dag. Vi har samma naglar, samma sätt att använda oss av dem och mina Ã¥dror sitter tom pÃ¥ samma plats som hennes gjorde. Min mormor blev biten av en hund en gÃ¥ng, det gjorde att hennes vänstra pekfinger blev lite stelt. SÃ¥ hon kunde böja in fingret till handflatan men inte sträcka ut det helt. SÃ¥ om jag gör mitt vänstra pekfinger lite krokigt vill jag nästan skrika rakt ut för dÃ¥ ser mina händer helt identiska ut med mormors. Ãlskar att se mina älskade människor i mig själv.
<3