Hej Dasha!
På tal om invandrarhistorien i förra podden!
Din mamma verkar ha integrerat er så snabbt i Sverige, men ändå behållit det ryska ?
Undrar om du någonsin känt dig utanför eller fördomsfyllt bemött pga att du är från Ryssland? Eller för den delen fått kritik från ryssar att ni blivit för ”försvenskade”? Hur känner du kring detta när du är i Ryssland? Vet inte om du känner igen det dilemmat som många utlandsfödda hamnar i, att det blir lite identitetskris och att inte passa in helt nånstans eller känna sig 100% hemma. Om du inte känt så, vad tror du att din mamma gjorde när hon var ny i Sverige som fick dig att bli så trygg i den du är? Vore superintressant att höra!
Jag känner mig alltid lite utanför vart jag än är om jag ska vara helt ärlig. Jag är absolut inte rysk längre. Jag tänker ju på svenska, jag drömmer på svenska och jag räknar på svenska. När jag är i Ryssland undrar dem från vilken avlägsen by jag kommer ifrån för jag har en stor brytning/accent på min ryska. I Sverige har jag aldrig känt mig helt svensk. Jag blir ju för det första kallad för ”Ryskan” ofta (vilket inte är något mig emot jag tycker det låter både exotiskt och festligt) men sen får jag alltid frågan vart jag kommer ifrån när jag presenterar mig och då (det här är på riktigt helt okryddat) svarar ca 50% med att säga:
– ”Dasha? Från Ryssland?
Alltså, DASHA FROM RUSSIA”
och så brister de ut i garv och tycker de är fyndiga. Kan ni föreställa er hur många gånger jag hört detta i mitt liv. Jag ler ju lite och så men just det skämtet börjar bli extremt tröttsamt. Mest kanske för att alla tror att de är unika och första gången jag hör det. Sen vet jag faktiskt inte varför men ofta känns det som att folk tycker de är roliga när de säger ”Den där tröjan är så rysk” eller ”Du ser så rysk ut i den där mössan”. Och det är inte alltid det låter som något positivt, nästan som att det vore fel att jag ser rysk ut? Förstår ni hur jag menar? Jag vet inte, svårt att komma på alla sådana här småsaker men det finns definitivt tillfällen då man på något sätt får det ryska uppkört i ansiktet och det inte är på ett positivt sätt.
Men just utanförskap.. Det kunde jag känna mycket när jag var liten men samtidigt känner man utanförskap på så många olika sätt och nivåer när man är liten för man är så rädd och känslig då. Min mamma har ju uppfostrat mig på ett visst sätt och varit väldigt ödmjuk men hård. Tex väldigt kärleksfull men visade från väldigt tidig ålder att man är respektfull mot vuxna och jag har aldrig skrikit eller höjt rösten åt henne eller någon annan vuxen. Sen har vi alltid pratat ryska hemma och alltid umgåtts med andra ryssar så de ryska traditionerna har vi kvar men anpassat oss till de svenska med, eftersom det är här vi bor och lever. Jag tycker vi hittat en bra balans i livet i Sverige. <3
Your article gave me a lot of inspiration, I hope you can explain your point of view in more detail, because I have some doubts, thank you.
I really like reading through a post that can make men and women think. Also, thank you for allowing me to comment! stream gulfstream park
Känner igen mig lite i de du skriver. jag är född i Sverige med Svenska pappa och en mamma från Polen. Hemma pratade jag Polska med amma och Svenska med pappa. Jag pratar flytande Polska men bryter lite och säger lite gramatiska fel. Jag är uppväxt med att man alltid hälsar när man möter folk eller det kommer gäster. Man respekterar de vuxna och man värnar om familjen. På Jul så äter mamma inte rött kött då hon är katolik men vi andra äter skinka och köttbullar. Jag är med i katolska kyrkan trots att jag är döpt och konfirmerad i Svenska. Man kan säga att jag fått de bästa av båda världar.
Jag älskar allt som glittrar, rosa, läppstift och päls. Fått ofta höra att jag är en ”typisk polack” som gillar sådant eller att de är mer öststat över mig än vad jag vill erkänna. Jag ser mer sevnsk ut än polsk så folk gissar alltid fel när de undrar över mitt ursprung.
Jag känner precis likadant, men jag är från Serbien aka miniryssland. Blir alltid refererad till som ”Serben” oavsett vart och när. Ibland är det roligt och härligt eftersom jag älskar mitt andra hem, men man blir lite trött på alla ”juggemaffiaskämt” efter ett tag och skämten om min pappa som ”den agra serben” haha.. Får alltid höra ”MEN VADÅ ÄR DU JUGGE?!?!?!?!” eftersom jag precis som du är blåögd och blond, vilket också blir tröttsamt i längden. Samma med att jag ser serbisk ut i vissa sammanang kan störa skiten ur mig. MEN! Hur skönt är det inte att inte bara kunna 2( läs ca 5) språk flytande tillsammans med två alfabet? Jag ÄLSKAR allt det min bakgrund och mitt hemland gett mig, allt ifrån genen att kunna ösa vodka och rakija natten lång till den fantastiska familjära känslan och dess roliga och ibland galna ortodoxa traditioner haha. Älskade detta inlägg. Känner igen mig så mycket i allt. Ska spara detta för framtiden faktiskt <3 kram
Åh mysigt. Ja känner igen mig starkt i just ösa-vodka-meningen 😉
Ja den där ryska stilen är knappast en komplimang just i Sverige eftersom den oftast upplevs blingig, lite ’nyrik’ och over-the-top (vilket int passar in i den svenska, mera jordnära stilen) 😀 Detta säger jag som en finne som är medveten om att finnar heller inte kan klä sig lika bra som t ex svenskar. Och det e helt okej med den kritiken för svenskar har allt som oftast en jättebra stil och det e underbart! Alla kan ju inte ha allt 😉