Har ni nånsin fått känslan att er förälder säger något och så låter det exakt som er mormor/farfar etc, dvs dens förälder?
Och sen. Sen händer det mest skrämmande.
När ni själva säger eller gör något och så går det som en blixt genom kroppen som får ögonen att spärras upp – för nu låter ni exakt som er förälder själva.
Kanske är det något de brukade säga när något speciellt hände eller ett ljud ni stört er på att de gör och så helt plötsligt står ni där själva och tar av er skon som sitter på tok för tight runt foten och helt plötsligt öppnas munnen och det kommer ut ett ljud, längst nere ifrån magen som låter på pricken som det er förälder alltid gjort. Jag gjorde det där ljudet ”Ahhhhhhhhhh!” som jag alltid tyckt varit så störigt när mamma gjort.
Typ, ”Men herregud så jobbigt är det inte att ta av skon att man måste stöna v a r j e g å n g”.
Hehe men så står man där. Exakt där. Kan ni inte dela med er? Ifall ni känner igen er. Jag ser förövrigt min mormors händer i mina händer varje dag. Vi har samma naglar, samma sätt att använda oss av dem och mina ådror sitter tom på samma plats som hennes gjorde. Min mormor blev biten av en hund en gång, det gjorde att hennes vänstra pekfinger blev lite stelt. Så hon kunde böja in fingret till handflatan men inte sträcka ut det helt. Så om jag gör mitt vänstra pekfinger lite krokigt vill jag nästan skrika rakt ut för då ser mina händer helt identiska ut med mormors. Älskar att se mina älskade människor i mig själv.
<3
