Den här dikten trillade jag över när jag fick mitt hjärta krossat på riktigt för första gången.
Jag hade precis fyllt femton år och hade utsvängda, urtvättade ljusa jeans och smygrökte bakom skolan. Han var nitton och häftig och tog min oskuld och sen skämdes han över att umgås med mig för att jag var för ung, erkände han många år senare. Han tyckte om mig. Han tyckte jag var rolig och modig berättade han. Men hans kompisar tyckte jag var för liten för honom och han föll för grupptrycket. I månaders tid stannade mitt hjärta en halv sekund varje gång jag fick ett sms och hoppades varje gång att det var från honom.
Nångång under denna tid kom jag över den här dikten och kände att det var PRECIS så här det var. Läste den om och om igen och grät högt i kudden. Nu hittade jag den av en slump.
Den heter ”Jag är blott en fimp” och skriven av Margareta Garpe och Suzanne Osten.
Han tar i mig å jag glöder
Han rör vid mig
med sina läppar
å Han kramar mig
Han går med mig
ut på gatan
Han trampar på mig
Varför trampar han på mig?
Jo, jag är blott en fimp som Han har tänt
en fimp som Han har bränt
en fimp som Han har slängt
–
Vad tycker ni om den?