Jag har en fobi här i livet. Och det är smärta. Jag är på riktigt rädd för allting som kan komma att göra ont. Så fort en situation uppstår där smärta kan förekomma ilar det en iskall kår igenom hela min kropp så det börjar sticka ute i fingerspetsarna. När faran är över (om smärtan slagit till eller ej) tar jag ett djupt andetag som likar någon som kippar efter luft när den varit utan den under lång tid. Vilket jag mer eller mindre har, fast inom mig.
Ni ska få ett exempel. Om jag står och rakar bena i duschen och slinter till lite vid fotknölen tex så inträffar denna panik – som förvisso bara håller i sig i en halv sekund men den ÄR där. Sen landar den i just detta fall efter en halv sekund för jag upptäcker ju att det inte är något jättesmärtsamt som orsakas av en rakhyvel.
But still. Allting handlar om rädslan för smärtan som kan komma. Jag har otroligt låg smärtgräns och alltid haft. Så det grundar sig såklart i det.
Så vad gör jag på ett sjukhus i Ryssland helt frivilligt då? Jo jag bestämde mig för att göra en hel hälsoundersökning. Nu har jag lämnat urinprov, blodprov men har åtta andra tester som väntar. Jag ska bla göra MRT (röntga hjärnan), röntga lungorna, gastroskopi (kamera i magen genom munnen) och massa mer. Ni kommer få se allt i resevloggen från Moskva.
Önska mig lycka till!
