Alla är ju utflugna över sommaren. Dock är det extra jobbigt när det är ens bästisar. Som man framförallt umgås mycket med. Ni vet ju hur mycket mitt tjejgäng umgås med varandra. Ifall jag och Forni inte pratar med varann på två dagar så behöver vi minst en timma i telefon. Men nu har vi inte setts på över tre veckor.Förstår ni nivån på det samtalet?
Hon har varit i Italien och så skulle hon mellanlanda på Skavsta för att flyga vidare till Frankrike fem timmar senare. När hon landa så skickade hon ett sms till mig där de stod ''Hur är Båstad? Jag landa precis i på Skavsta.'' Jag ringde ju upp ögonblickligen och berättade att vi hade dragit hem en dag tidigare och att jag önskade jag visste att hon skulle haft fem timmar att döda på ett ruttet hotell i Skavsta för då hade jag ju såklart kommit ut dit. Vi lägger på, hon överlägger och bestämmer sig för att komma hem så att vi ska kunna umgås i timmarna 3.
Förstår ni den kärleken? Vi klunkade Red Bull för att hålla oss vakna och drack rödvin för att bli berusade. Skvallrade igen tre veckor. Var ledsna. Var glada. Pratade framtid. Diskuterade vilka vi lämnat bakom oss och vilka nya människor som kommer få följa med oss in i hösten. Nu är hon i Frankrike och om några dagar åker jag till Gotland men sen ses vi igen. Och då ska vi bara vara hemma (förutom min lilla avstickare till Östersund helgen efter det). Men SEN… Ja då ska jag flytta in i nya lägenheten och då ska vi alla bara umgås.
