[email protected]

HALLÃ?! LIVET! SÃ? jäkla sjuk grej?

Idag gick jag hem till Michaela och lyssnade på tre låtar om och om igen. Avril, som ni har här nedanför sen Love the way you lie och Adele – Someone like you och råkade somna. Michaela kom hem där nångång och somnade också. När vi vaknade så har vi pratat. Och pratat och pratat. Och pratat ännu mer om den här konstiga saken som heter livet. Sen fick hon ett samtal av våran kompis som vi skrattade åt och slutade med att jag ska träffa dem imorgon.

Efter några timmar droppade Petra förbi och pratade om sin middag hon har imorgon. Någon timme efter det kom Niklas förbi med en Ben & Jerry glass. Michaela tog fram fyra stora skedar och vi åt direkt ur paketet. Efter det skulle Niklas skjutsa mig de 10m jag har hem men vi cabade ner och åkte jättefort med hög musik genom stan någon timme istället.

Det var ett härligt slut på denna vidriga dag.

Det här livet är så himla konstigt. Jag älskar att det är så oberäkneligt?

Imorgon ska jag på ett möte som kan förändra en hel del… KL 10.30 kommer det en taxi och hämtar upp mig sen ska vi diskutera detaljer och upplägg.

Ã?nskar verkligen jag kunde berätta allt för er men kan inte det än. Men går det bra (åt bådas håll) kommer jag försvinna ett tag. HUR SJUKT?! Det är ju exakt det man vill när man känner som jag gör idag. För sjukt samtal jag fick för två timmar sen i alla fall.

Det finns ingen video som får mina tårar att rinna lika mycket som denna:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=0G3_kG5FFfQ[/youtube]

Ni klagar ju alltid på mig och säger att jag inte är personlig. Att jag aldrig erkänner när jag är ledsen eller något går fel. Men vet ni att det är inte ofta det gör det. Ibland händer det att jag inte får till något och då skriker jag något fult ord rakt ut och sen tar jag ett djupt andetag och försöker igen. Sen när det är något mer allvarligt så är jag duktig på att inte tillåta mig att må dåligt. När jag känner att det börjar gå åt helvete så gör jag något åt det. Innan det är för sent.

Just nu har jag dock fastnat i kvicksand… Jag upptäckte det imorse. Att jag helt plötsligt har sand ända upp till midjan… Så just nu kära läsare är jag ganska ledsen. Jag kommer ju ta mig upp här ifrån. Herregud. Jag är inte den som är den. Men just nu är inte Livet sådär fantastiskt som jag brukar tycka att det är.