[email protected]

Nu kanske ni undrar varför det kom upp bilder på dessa muskler och det ska jag säga er. De tillhör PT-Martin. Minns ni honom? Som jag tränade med innan sommaren? Han som gjorde att jag såg ut såhär:

Längtar tills mina nyckelben står ut igen. Helst av allt skulle jag vilja att höftbena stod ut också. Finaste jag vet. Ja ja, ni får säga vad ni vill om mig nu. Men jag tycker det är fint. Nu ska jag ju inte bli ohälsosam. Jag ska ju tvärtom bli väldigt hälsosam. Som jag lever nu funkar ju inte. Man kan faktiskt inte äta vad man vill och skylla på att ''man får unna sig'' och sen bli ledsen för att jag inte får igen dragkedjan på min favoritklänning. Förstår ni vad jag menar? Det borde ni. Jag känner ju er. Ni är ett gäng vettiga människor som hänger omkring här. Puss och önska mig lycka till nu!

..så gick jag till köket för att koka en kopp te efter förra inlägget.

Så bara slog det mig. Herregud. Inlägget jag precis skrev borde ju hetat ''egenskaper jag borde ändra hos mig själv''. ELLER HUR?

Jag vet att jag inte kan rå för att jag blir skrämd men om jag sen känner att den människan kanske inte alls var en psycho-bitch utan faktiskt var ganska härlig kanske det bara är att ge den en chans?

Rätta gärna mig om jag har fel.

Vet ni andra saker jag inte gillar. När jag bestämt mig för att inte gilla en människa av någon anledning. Att den gjort bort sig inför mig är ett exempel… Eller en gång fick jag höra att en tjej hade sagt att hon väldigt gärna ville vara kompis med oss. Eller om man krigar på samma kille. Då blir jag lite skrämd. Håller mig på avstånd från såna människor. Jag hälsar och är trevlig när man ses men inte mer. Men sen kanske det kommer tillfälle och man tvingas att umgås med den här människan och då visar det sig att den människan är jävligt skön och rolig och vettig och då blir det kortslutning i mitt huvud. När jag inte vill vara kompis med denna människa men så går jag därifrån och så känner jag att jag gillade den. När man går därifrån med härlig energi och känner ''asså wow''.

Fan. Vill inte känna så.

Känner mig väldigt barnslig när jag läser igenom texten jag precis skrivit. Men vet ni att det är exakt så jag känner. Jag är kanske bortskämd med att ha den lyxen att ha väldigt många nära vänner. Så pass många att jag ärligt inte har tid till att träffa alla som jag faktiskt vill träffa. Men det är så här jag känner. Människor som är för på och verkligen vill vara min kompis skrämmer mig. Så tänker jag, varför vill hon så gärna umgås med mig? Vad har jag som hon vill åt?

Ã?r det koko? Kanske.