När allting hände igÃ¥r satt jag, Margaux och Bella (som jobbar med mig) pÃ¥ tÃ¥get halvvägs till Göteborg. Vi skulle hÃ¥lla en sampling mitt pÃ¥ Centralen för Oral-B, en kampanj jag jobbat med sen Augusti. Men vi bestämde oss snabbt för att ställa in. För det första var vi själva väldigt skakade och uppstressade av all ny information som uppkom, vi fick bla höra om skjutningar pÃ¥ Folkungagatan, Fridhemsplan och att en skytt blivit arresterad pÃ¥ Olof Palmes gata – meter frÃ¥n min port. Nu visade det sig att hälften inte stämde men att vi skulle stÃ¥ och vara glada och käcka mitt pÃ¥ Centralstation kändes fel i inte bara magen utan i hela kroppen.
När vi kommer fram till Göteborg sÃ¥ bekräftas vÃ¥r magkänsla med ett torg fyllt av säpo, vanliga poliser och väktare. SÃ¥ vi börjar ringa hyrbilar och efter att suttit i tre telefoner och i olika köer, blivit klickade ett flertal gÃ¥nger kommer vi fram till ett företag där mannen pÃ¥ andra sidan luren säger ”Grattis, ni fick vÃ¥r sista bil. Vi har hyrt ut alla vÃ¥ra 40st pÃ¥ 20 minuter”.
Men jag vill ge alla brandmän, poliser och sjukvÃ¥rd en varm kram, guldstjärna och önskar att de fÃ¥r allt de nÃ¥gonsin önskar sig i livet. För trots allt hemskt som hände igÃ¥r sÃ¥ var Stockholm sÃ¥ jävla bra. Vi var förberedda. (De hade en exakt sÃ¥dan här övning bara för en vecka sedan, ”ifall att”). Allt spärrades av, kommunaltrafiken stängdes av, sjukvÃ¥rden var pÃ¥ plats inom nÃ¥gra minuter och alla civila… Kära nÃ¥n vilket folk vi är. Hela min FB överöstes av vänner och bekanta som öppnade sina kontor, restauranger, HEM, erbjöd skjuts och framför allt gemenskap och värme.
Jag vill även avsluta detta mail med att lyfta min kompis Max. Han jobbar pÃ¥ restaurang Grodan i centrala Stockholm och vi har en Whatsupgrupp där bla han och jag ingÃ¥r. Där hade vi alla frekvent kontakt under dagen och uppdaterade varandra. Max jobbade pÃ¥ Grodan när alltid hände och informerade oss om att han försökte göra sitt bästa med att hÃ¥lla sin personal och gäster lugna i den mÃ¥n det gÃ¥r när vi sa att vi tyckte att han bara borde stänga igen och Ã¥ka hem. Inte vistas i stan! Men vissa människor kunde ju inte ta sig hem frÃ¥n stan sÃ¥ att bara ”stänga” krogen var inte ett alternativ och bara slänga ut folk sa Max. Han höll sig sansad och lugn men givetvis är detta en extremt stressad och pressad situation för vem som helst att hantera. När jag flera timmar senare sitter i bilen med tjejerna öppnar jag min mail och ser det här mailet frÃ¥n en gäst som befann sig pÃ¥ Grodan under eftermiddagen blir jag sÃ¥ stolt och rörd över att jag har äran att vara kompis med den här människan. Max! En av Stockholms mÃ¥nga hjältar igÃ¥r. <3
